Risk för otillräcklig kunskap om digitala bevis i domstolar

I takt med samhällets digitalisering har förekomsten av så kallade elektroniska eller digitala bevis blivit ett stående inslag i bland annat landets domstolar. Samtidigt finns det många frågetecken kring hur sådana bevis ska hanteras och bedömas.

Jonas Ekfeldt vid Juridiska institutionen Stockholms universitet pekar i sin doktorsavhandling Om informationstekniskt bevis på en rad problem.

- I dagsläget finns det exempelvis en stor osäkerhet kring den här bevisningens terminologi, man kan säga att det råder en begreppsförvirring. Det finns ingen reglerad eller vedertagen begreppsapparat vilket är grundläggande i juridiska sammanhang. Bevisningen kan också vara oerhört tekniskt komplex och för att kunna bedöma dess värde måste det finnas en förståelse för bevisningens sammansättning och felkällor. Utan sådan kunskap ökar risken för att våra domare inte förmår värdera bevisningen på ett fullvärdigt sätt, säger Jonas Ekfeldt.

Enligt Jonas Ekfeldt har det skett en förhållandevis snabb utveckling vad gäller det juridiska utrymmet för att kunna samla in sådan bevisning, främst inom den brottsutredande verksamheten under exempelvis förundersökningar. Någon motsvarande utveckling har dock inte följt vad gäller domares bevisvärdering. Den gällande regleringen har sina rötter i 1930-talet.

- Ett problem med så kallade elektroniska eller digitala bevis är att lagstiftaren inte har försett våra domare med några ändamålsenliga verktyg för bevisningens bedömning. Tiden har till viss del stått still i lagstiftningshänseende medan utvecklingen har rullat på i samhället utanför. Ämnet behandlas heller inte självständigt i landets juristutbildningar, säger Jonas Ekfeldt.   

Krävs mer kunskap

Ytterligare ett problem som Jonas Ekfeldt pekar på är mängden av information som snabbt genereras genom så kallade it-forensiska undersökningar, exempelvis av misstänktas beslagtagna datorer eller mobiltelefoner. Att bedöma stora informationsmängder i form av mejlkonversationer eller sms, på skärm eller pappersutskrifter, är ett resurskrävande arbete. Jonas Ekfeldt menar även att sådana informationsmängder kan hindra en objektivt godtagbar bevisvärdering, exempelvis om bevisningen blir så omfattande att den inte kan överblickas.

Jonas Ekfeldt menar att det som framför allt behövs just nu är mer kunskap i ämnet.

– Det finns ett stort behov av fördjupade rättsvetenskapliga studier. Det är även nödvändigt att överväga olika alternativ för hur vi kan säkra kunskapstillförseln åt domare och andra aktörer inom rättsväsendet. Man kan knappast kräva att en juristdomare också ska ha en examen i datavetenskap, men vi bör se till att våra domare får det stöd och den kunskap som krävs för att kunna bedöma den här bevisningen. I förlängningen handlar det om att upprätthålla förtroendet för våra domstolar, säger Jonas Ekfeldt.  

Den 31 maj besökte Jonas Ekfeldt Informationstekniksektionen på NFC och redogjorde för vad han kommit fram till i sin doktorsavhandling.

Jonas Ekfeldt. Juridiska institutionen. E-post: jonas.ekfeldt@juridicum.su.se
Jonas Ekfeldt har skrivit doktorsavhandlingen Om informationstekniskt bevis som belyser en del problemställningar som uppstår i takt med att antalet informationstekniska bevismaterial ökar kraftigt.