Så snabbt analyseras salivprover på NFC

Varje år analyseras cirka 30 000 salivprover på NFC. Oftast är dna-profilerna framtagna inom 48 timmar och en eventuell registerträff redovisas två–tre dagar efter att provet inkom till NFC. För biologiska spår från brottsplatser är svarstiden längre.

NFC:s arbete med salivprovsärenden är automatiserat och hälften av dessa ärenden analyseras inom ett dygn. Natten därpå blir resultatet sökbart i DNA-registren. Oftast handlar det om misstänkta personer som topsas för att registreras i dna eller utredningsregistret men också för att jämföras i ärenden på NFC.

– Vi har en effektiv process för dna-analys av salivprov. NFC får ofta internationella besök från experter som vill titta på vårt arbetssätt och system, vi håller hög klass på det här området, säger Anna Granlund, gruppchef på NFC:s biologisektion.

Många träffar i registren

När det inte finns någon misstänkt person att jämföra framtagna dna-profiler mot är det istället möjligt att söka mot polisens dna-register, under förutsättning att spåret uppfyller kvalitetskraven. I dna-registret och utredningsregistret finns sammanlagt omkring 160 000 dna-profiler från topsade personer och i spårregistret finns omkring 35 000 dna-spår från brottsplatser, som ännu inte har kunnat kopplas till en person. Registrerade personer och dna-spår som inte gett träff mot person söks också rutinmässigt mot andra europeiska länders register, enligt Prümrådsbeslutet.

– Spårregistret är den största källan till att koppla en okänd person till ett brott när vi inte har någon misstänkt i ett ärende. Ungefär 60 procent av alla brottsplatsspår vi lägger in i registret ger träff direkt eller inom ett år. Spåret ligger kvar i registret tills det ger träff eller inte längre är aktuellt av annat skäl, säger Anna Granlund.

I de fall där man inte får en träff på ett brottsplatsspår kan anledningen vara att den som har avsatt spåret inte finns i registret eller att spåret inte har med brottet att göra.

Komplicerad process

När prover från en brottsplats ska analyseras tar dna-undersökningarna längre tid än när ett salivprov från en person ska analyseras. Att eftersöka, ta tillvara och analysera brottsplatsspår är i många fall både komplicerat och tidskrävande. Det kan handla om dna från till exempel blod eller sperma avsatta på olika typer av material, exempelvis en tröja eller en kniv. På ett och samma material kan det också behöva göras andra undersökningar för olika typer av spår.

I ett mängdbrottsärende som inbrott, stöld eller skadegörelse tar själva dna-analysen uppskattningsvis fyra till fem arbetsdagar och hälften av ärendena svaras ut inom 12–14 dagar. Vid kompletteringar med ytterligare undersökningsmaterial blir svarstiden längre. I de fall undersökningen inte ger något dna är handläggningstiden vanligtvis två till tre dagar.

Ökar produktionen

Vid grova brott som mord, rån och våldtäkt finns ofta mer material än i mängdbrottsärenden och undersökningarna är överlag mer komplexa och avancerade. För hälften av ärendena inom grova brott är genomströmningstiden 60 dagar eller mindre.

– Vi ökar vår produktion hela tiden. Under 2017 redovisade vi 10 procent fler ärenden inom grova brott än året innan. Men samtidigt har antalet ärenden som kommer in ökat med 17 procent, säger Ricky Ansell.

Svåra prover tar lång tid

Allt känsligare tekniker gör att små mängder biologiska spår kan räcka för att binda en gärningsperson till ett dna-spår, men ibland är arbetet resultatlöst.

– Även om det finns en fläck som man misstänker innehåller dna så behöver
den inte göra det, fläcken kan varan någonting helt annat. Sannolikheten att hitta dna från en gärningsman blir ännu lägre, och i många fall i praktiken obefintlig, när man inte har en besudling att utgå ifrån utan topsar något som man misstänker att personen har rört vid i samband med brottet, säger Ricky Ansell.

Fakta: Vad är topsning?

När en person ”topsas” gnuggas en skumgummispatel mot insidan av kinden i syfte att samla upp personens dna. Provet förs över till ett särskilt papper som skickas in till NFC för analys.

Polisen har rätt att topsa en person som är skäligen misstänkt för ett brott som kan medföra fängelse. Med hänsyn tagen till proportionalitetsprincipen ska brottet förväntas ge fängelse i minst sex månader för att topsning ska vara befogat.

Polisen får också topsa ”annan person” än den som är skäligen misstänkt för brott om syftet är att underlätta identifiering vid utredning av ett brott som kan medföra fängelse. Denna möjlighet att topsa personer används vid så kallade masstopsningar, vilket polisen till exempel använt sig av vid det uppmärksammade fallet i Ulricehamn. Det tillvaratagna dna:t från ”annan” får dock bara användas för jämförelse i det specifika ärende i vilket provet togs.


 Text: Viktor Högberg

 Artikeln publicerades i tidningen Kriminalteknik, nummer 1 år 2018.