Snabbtest av droger – därför fungerar det inte

Då och då kan vi läsa i media om hur tjejer och kvinnor blir ofrivilligt drogade på krogen. Offret får minnesluckor och blir trött och gärningsmannen kan utnyttja situationen till att råna offret eller i värsta fall sexuellt utnyttja eller våldta offret.

Snabbtest av droger.

Varje år får Nationellt forensiskt centrum (NFC) 5–10 samtal från personer som har kommit på den perfekta idén för att få bukt med problemet med att (oftast) kvinnor och tjejer drogas på krogen. Samtliga samtal går ut på att personen vill utveckla en pinne som stoppas i drinken och reagerar på droger och därmed varnar krogbesökaren att drinken innehåller någon drog.

 

– Idén är jättebra och det hade varit bra om det fanns en snabb och enkel metod att upptäcka alla typer av droger, men tyvärr gör det inte det, säger Anna Stenfeldt Hennings som är sektionschef på Droganalyssektionen på NFC.
 
De vanligaste orsakerna till att man överhuvudtaget vill droga en person är för att göra personen medgörlig, för att kunna råna eller sexuellt utnyttja personen. Vanliga droger som använts har varit GHB, ketamin och bensodiazepiner, där den mest kända är Rohypnol. Det lömska med droger som GHB, ketamin och bensodiazepiner är att de varken luktar, har någon färg eller smakar något och alltså är svåra att upptäcka. Därför har de blivit populära våldtäktsdroger, som förövare obemärkt kan smyga ner i offrets drink. Det gemensamma för dessa droger är att de gör offret trött och medgörligt.

 

– När problemen var som störst med Rohypnol så ändrade tillverkaren sammansättningen i tabletten. Detta gjorde att hela drinken blev blå om någon la Rohypnol i den vilket gjorde det lättare att upptäcka, säger Anna Stenfeldt Hennings.

 

Går inte konstruera multitest

Men åter till idén om pinnen som ska varna för droger. 2012 gick tre tjejer vidare i TV4-programmet ”Uppfinnarna” med sin drinkpinne som enligt uppfinnarna var tänkt att upptäcka om din drink blivit spetsad med droger. Tanken var att bartendrar skulle stoppa i en pinne i varje drink och pinnen skulle reagera på Rohypnol, GHB och Ketamin, (enligt artikel i Kvällsposten 30 november 2012). Drinkpinnen finns fortfarande inte på marknaden. Varför är det så?

 

– Det korta svaret är för att det är omöjligt att konstruera en sådan pinne. Olika droger är uppbyggda på olika sätt och det går inte att göra ett multitest för att i ett och samma test leta efter flera droger samtidigt.

 

Men går det ta fram en pinne som reagerar på en sorts drog?

 

– Det går att konstruera en pinne som reagerar på vissa byggnadsdelar i molekylen, men testet kommer aldrig att bli 100 procent korrekt utan ger bara en indikation. Det finns för många variabler som spelar in: vad det finns för övrigt innehåll i drinken, att den dos som krävs för att droga någon kan vara så låg att den inte kan upptäckas med ett sådant test och att den byggnadsdel i molekylen som testet reagerar på även kan finnas i helt ofarliga ämnen. Det gör att det blir väldigt osäkra test.

 

Det finns idag en del tester på marknaden som kan ge just en indikation på om den undersökta vätskan innehåller en viss drog. De går att likna vid ett graviditetstest, där man tar en droppe från vätskan och lägger på testet som då reagerar positivt eller negativt. Men återigen, det ger bara en indikation. För att få ett exakt test och svar på om drinken var spetsad med någon drog så krävs ett test på ett laboratorium som NFC.

 

– Det första man ska göra om man misstänker något är att polisanmäla händelsen. För att vi ska kunna testa innehållet behöver vi ha rester från drinken. Ett blodprov kan analyseras av Rättsmedicinalverket (RMV) för att se om det finns droger i blodet.

 

Vanligast med alkohol

Sjukvården och polisen kontaktas relativt ofta av personer som uppger att de blivit drogade av någon okänd eller flyktigt känd person. Ändå finns det ingen tydlig statistik över antalet fall per år. Osaken är att drogning inte är en egen brottsrubricering utan oftast är det ett annat brott involverat (rån, sexuellt utnyttjande etc.).

 

Statistik från Giftinformationscentralen visar att det 2013–2016 har kommit in mellan 208 och 259 samtal per år om ”drog i drink”, som Giftinformationscentralen kodar det. Samtalen kommer både från sjukvården och allmänheten och är ingen anmälan utan man ringer för att fråga om råd. Så frågan är hur vanligt det är med droger i drinkar på krogen?

 

– Det är inte särskilt vanligt, men visst har det hänt och händer ibland. Det vanligaste är att man dricker alkohol och blir berusad, säger Kai Knudsen, docent och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. En vanlig uppfattning är att man blivit drogad, men när provsvaren kommer tillbaka visar det sig nästan alltid handla om alkohol.
 

Fakta: Drink spiking

Drink spiking innebär att någon person spetsar din drink med en drog som (oftast) gör dig trött och medgörlig. Målet med drogningen är oftast ett annat brott, exempelvis rån eller sexuellt utnyttjande.
Idag vet ingen hur många fall av drink spiking som sker i Sverige. Det vanligaste är inte att det sker på krogen utan i hemmamiljö, på en efterfest eller hos någon du följt med hem efter krogen. 

Tänk på det här:
Ha koll på det du dricker
  • Be någon du litar på att hålla uppsikt över din mat och dryck om du måste lämna bordet.
  • Undvik att dricka det du inte ser hällas upp.
  •  Drick inte mer av sådant som smakar konstigt eller ser konstigt ut.
  • Ta inte emot drycker ifrån någon du inte känner.
Om du blir utsatt:
  • Ta dig till sjukvården så fort som möjligt och Polisanmäl även det inträffade med en gång. Anmälan bör göras inom 24 timmar från det att brottets begåtts, för att provsvaren ska kunna visa spår efter droger. Vid sexualbrott ska du försöka undvika att tvätta kroppen, klädesplagg eller lakan så att eventuella spår kan säkras.
  • Om du är på krogen, kontakta personalen vid misstanke om att du blivit utsatt för drink spiking.
  • Ta hand om glas som använts så att spårningen av droger, fingeravtryck och dna fortfarande kan utföras av polisen
  • Skriv upp det du vet om gärningsmannen: namn, adress, telefonnummer, bilnummer eller annat som kan underlätta identifiering.