Tändsatspartiklar – små partiklar som kan göra stor skillnad

Ibland är det de små detaljerna som gör skillnaden, så är det till exempel med tändsatspartiklar. De är bara någon mikrometer stora (små), men kan vara avgörande för att visa om en person nyligen haft något med skjutvapen att göra.

Magnus Larsson, som arbetar med tändsatspartikelundersökningar på NFC, dammsuger en rock efter tändsatspartiklar.

Magnus Larsson, som arbetar med tändsatspartikelundersökningar på NFC, dammsuger en rock efter tändsatspartiklar. Foto: Lars Hedelin.

Kriminalteknik har stämt träff med Magnus Larsson på Kemi och tekniksektionen på NFC. Magnus är förste forensiker och arbetar med tändsatspartikelundersökningar och kan förklara vad tändsatspartiklar är och hur de kan användas i en utredning. Men först, vad är egentligen tändsatspartiklar?

– För att en kula ska kunna skjutas ut från ett vapen krävs att krutet som ligger i patronhylsan antänds. Krutet antänds av en tändsats som finns i botten på patronen. Tändsatsen är mycket lättantändlig och antänds genom ett slag mot denna. Tändsatsen skickar då en sticklåga in i krutet som snabbt övertänds och på så sätt skjuts kulan iväg genom pipan på vapnet, säger Magnus Larsson.

Ut med kulan följer krutrester, både antänt och icke antänt, tillsammans med rester från tändsatsen – tändsatspartiklar. Krutresterna är ofta större fragment som ibland går att se med blotta ögat och bland annat används för att avgöra skjutavstånd. Tändsatspartiklarna är däremot desto svårare att upptäcka.

– Tändsatspartiklar är väldigt små, ungefär en mikrometer i diameter d.v.s. en tusendels millimeter. Tändsatspartiklarna kan beskrivas som ett ytterst fint damm som sakta faller till marken. Hur mycket som sprids beror på vilken typ av skjutvapen som används. Om skytten får dessa partiklar på sig
beror också på väder och vind.

– Om det är ett litet rum så kan alla som varit i rummet vid skjutningen ha tändsatspartiklar på sig. Även de som kommer in de närmaste minuterna efter skjutningen kan få partiklar på sig. Det gör att vi med tändsatspartiklar normalt inte kan peka ut en bestämd skytt eller uttala oss om en person, som blivit beskjuten på nära håll, själv har avfyrat vapen eller inte (t.ex. omtvistade självmord). Däremot kan man få indikationer på vilka personer som varit i närheten av ett skjutvapen som avfyrats eller i kontakt med något vapenrelaterat t.ex. patronhylsor eller skjutvapen. 

 

KARAKTÄRISTISKA SAMMANSÄTTNINGAR

För att upptäcka så små partiklar som tändsatspartiklar krävs känsliga instrument, men också att proverna säkras på rätt sätt med särskild koltejp där partiklarna fastnar och sedan kan analyseras. De små proverna som är fulla med olika partiklar analyseras med hjälp av ett svepelektronmikroskop (SEM) med röntgenanalys som upptäcker och analyserar partiklar ner till 0,7 mikrometers storlek. Instrumentet använder sig av en mycket tunn elektronstråle för att upptäcka de små partiklarna och i provsvaret återfinns partiklarnas kemiska grundämnessammansättning. Som tur är så är det ganska enkelt att identifiera just tändsatspartiklar.


Tändsatspartiklar syns inte med blotta
ögat men fastnar på en koltejp som
sedan kan analyseras med hjälp av ett
svepelektronmikroskop (SEM) med
röntgen-analys som upptäcker och
analyserar pratiklar ned till 0,7 mikro-
meters storlek.
Foto: Lars Hedelin.

– De har ofta sammansättningar av ämnen som är karaktäristiska och gör dem lätta att urskilja. Det finns många olika sammansättningar varav fyra bedöms som karaktäristiska. Med karaktäristiska menas att de inte finns i andra sammanhang än i avfyrad ammunition. Partiklar med sådana sammansättningar finns inte naturligt någonstans och inte heller i exempelvis fyrverkerier. Sådana partiklar kan med hög säkerhet sägas komma från en avfyrad patron. Det bedöms i nuläget inte möjligt att kunna binda tändsatspartiklar till en viss skjutning, säger Magnus Larsson.

 

TRANSPARENTA UTLÅTANDEN

Det bedöms som sagt inte möjligt att med hjälp av tändsatspartiklar peka ut en bestämd skytt eller binda påvisade tändsatspartiklar till en viss hylsa eller ett vapen. Däremot kan förekomsten av tändsatspartiklar vara en viktig pusselbit i utredningsarbetet och kan stödja vittnesmål och bekräfta att en person haft något med skjutvapen att göra. Därför är det viktigt att ta säkrandet av tändsatspartiklar på allvar och göra det på rätt sätt och framförallt snabbt.

– Ja, att proverna tas snabbt är mycket viktigt för slutresultatet. Partiklarna faller nämligen snabbt av från händerna på levande personer och vi vill därför att sådana prov säkras inom tre timmar. Därefter bedöms det inte vara lönt att undersöka skjuthandsprover. Det bästa är om poliserna som griper personen direkt säkrar spåren på plats. Idag är det ofta häktesvakterna som genomför spårsäkringen och då kan det vara för sent. Det finns ett provtagningskit framtaget som bör finnas i varje polisbil. Där finns instruktioner hur proverna ska säkras. Det är viktigt att fylla i blanketten så noggrant som möjligt med så mycket man vet. Vi vill gärna veta HUR gripandet gått till och VEM som gripit personen. Vi vet till exempel att polisens insatsstyrkor som övar mycket vid skjutbanor ofta har tändsatspartiklar på sig.

Kläder som skytten eventuellt har burit kan skickas in till NFC för spårsäkring. På kläder kan tändsatspartiklar finnas kvar en längre tid beroende på hur plagget har använts och hanterats efter skjutningen. De kläder som är aktuella för säkring av tändsatspartiklar är främst de på överkroppen som tröjor, jackor och handskar. När det är möjligt att värdera resultatet används ofta s.k. transparenta utlåtanden. Vi redogör då för vilka hypoteser som har använts och vad som påverkat värderingen av resultaten. I grund och botten handlar det om att våra bedömningar och utlåtanden ska vara så tydliga och rättssäkra som möjligt, säger Magnus Larsson.

Text: Niklas Boman