Vägen till en enhetlig forensik | Polisregionerna

I samband med att NFC fick processansvaret för Polismyndighetens forensiska verksamhet startades under hösten 2015 ett omfattande projekt för att harmonisera den forensiska processen.

 

Dokumentundersökning är ett av delprojekten i harmoniseringen av den forensiska processen. Här undersöks pass av en dokumenthandläggare vid Skavsta flygplats. Foto: Lars Hedelin, Kommunikationsavdelningen.

Dokumentundersökning är ett av delprojekten i harmoniseringen av den forensiska processen. Här undersöks ett pass av en dokumenthandläggare vid Skavsta flygplats. Foto: Lars Hedelin, Kommunikationsavdelningen.

Harmoniseringen är nödvändig för att säkerställa att den forensiska och kriminaltekniska verksamheten bedrivs på ett enhetligt och ackrediterat, kvalitetssäkrat, sätt under hela den forensiska processen – från spårsäkring på brottsplats till dom­stol. Projektet, som drivs under namnet ”den forensiska processen”, berör alla som jobbar inom det forensiska området, totalt cirka 1 100 personer. Projektarbetet, som bland annat genomförs via ett stort antal delprojekt, kommer att pågå fram till årsskiftet 2019/2020.
 
I flera artiklar kommer vi att berätta löpande om harmoniseringsarbetet ur olika perspektiv. Vi startar med att diskutera harmoniseringen med projekt­deltagare från de olika ämnesområdes­projekten och polisregionerna.

Antal projektdeltagare från respektive region.Engagemanget ökar

– Arbetet med harmoniseringen borde egentligen få ingå i allas arbete, men dessvärre gör arbetsbelastningen och bemanningen att detta blir svårt i praktiken, säger Pernilla Norberg, polis­region Väst. Hon är en av fem kriminal­tekniker som jobbar i Borås.

Situationen för Pernillas kollega i Väst, Carola Freudenthal, som ingår i en större arbetsgrupp med 20 kriminal­tekniker i Göteborg, ser något annor­lunda ut:

– I Göteborg har vi en stor fördel av att vara många som ingår i olika ämnesområdesprojekt. Vi pratar därför ofta om harmoniseringen på jobbet och har en kontinuerlig kunskapsutväxling. En viss motvilja som fanns inledningsvis mot harmoniseringsarbetet har successivt vänts till engagemang, säger Carola.

Jeanette Werner i polisregion Syd har också observerat detta:

– Engagemanget har ökat bland med­arbetarna nu när man börjar se resultatet av projektarbetena i form av de styrande dokument som går ut på delning (remiss) från de olika projekten. Det är många som läser dem och har åsikter och synpunkter som vi för vidare, säger hon.

Pia Stigsdotter, kriminaltekniker i Stockholm, berättar att polisregionen har skapat ett harmoniseringsråd där alla som är involverade från den kriminal­tekniska sidan träffas för att gå igenom hur man jobbar i harmoniseringsprojek­ten, och diskutera gemensamma frågor.

Gemensamma dokument

– En av de stora fördelarna med harmoniseringen är att vi nu gemensamt diskuterar och penetrerar ämnet kriminalteknik/forensik på allvar. Det kan ta mycket tid i anspråk, men det måste det få ta eftersom det är viktigt att det blir rätt och i slutänden ger oss de styrdokument för vårt arbete som alla kan jobba efter, säger Per Ringqvist, polisregion Mitt. Pia Stigsdotter håller med:

– Det är bra att de som arbetar med detta till vardags är med, vi tar fram dokument som speglar verkligheten och som vi kan jobba efter, säger Pia.

Att ta fram de styrande dokumenten är en tuff arbetsuppgift för projekt grupperna:

– Det är en utmaning att tänka vitt och brett och inte bli för specifik och ”måla in sig i ett hörn” när vi skriver dokumenten, anser Johan Engman, polisregion Nord.

– Fältverksamheten och den laborativa verksamheten skiljer sig åt på många sätt, och det är svårt att formulera styrdokument som är tillräckligt allmänna för att kunna appliceras på båda verksamheterna och tillräckligt specifika för att ge det stöd och styrning som krävs, menar Maria Jaxner på Nationella operativa avdelningen. Vi arbetar för att uppnå enhetlighet, inte bara nationellt, utan även internationellt.

Fältprojektet har en nyckelroll

En viktig roll i harmoniseringsprocessen har fältprojektet, vars uppdrag är att fokusera på brottsplatsarbetet. Mycket av det arbete som görs inom de andra ämnesområdesprojekten måste stämmas av mot fältprojektet. De som arbetar på brottsplatser måste kunna tillämpa de arbetsinstruktioner och rutiner som tas fram inom flera av de andra projekten, som till exempel fotografering och brandplatsundersökning. I projektgruppen finns projektledare och deltagare med mångårig erfarenhet av fältarbete vid brottsplatsundersökningar.

– Det som har varit en framgångsfaktor för projektet är att vi har tagit in experter vid behov som har kunnat hjälpa oss inom olika områden, säger Carola Freudenthal.

Tidsbrist

Den största utmaningen, enligt de personer som har intervjuats för den här artikeln, är att få arbetstiden att räcka till. Projektdeltagarna ska kunna lägga 20 procent av sin arbetstid på projektarbetet, men det är svårt i praktiken att få bemanningsekvationen att gå ihop om en hel arbetsdag i veckan läggs på projektarbete. Camilla Sandberg, polisregion Bergslagen, som är ensam på labbet i Karlstad, känner av pressen att inte räcka till när hon periodvis måste lägga mycket tid på projektet:

– Det känns som om något alltid får stå tillbaka, säger hon.

Fördelarna med harmoniseringsarbetet förväntas bli många. Man kan redan nu se positiva effekter av projekten.

– Parallellt med projektarbetet har vi genomfört en vidareutbildning inom blodbildsanalys, och då har vi kunnat justera utbildningen så att vi använt en del av det som vi kommit fram till i projektet redan nu, berättar Pernilla Norberg.

Förbättrar rättssäkerheten

– Vi kriminaltekniker upplever att vi ofta blir ifrågasatta när vi vittnar i domstol, säger Pernilla Norberg. När vi blir ackrediterade kan vi styrka att vi har en gemensam grund för vårt arbete som vi kan falla tillbaka på.

– När vi som är dokumenttekniker blir ackrediterade får vi en bekräftelse på att vi arbetar på ett bra och rättssäkert sätt, menar Susanne Gerebring, polisregion Öst.

– Vi får gemensamma metoder och en gemensam grund genom vår utbildning. Vi kan visa på att det är så här vi jobbar i hela Sverige, säger Camilla Sandberg. Hon hoppas också på att den gemensamma ackrediteringen ska leda till att den enskilde teknikern ska slippa bli ifrågasatt i sin kompetens genom att förskjuta fokus från en enskild person och egna arbetssätt till funktion och ackrediterade metoder.Maria Jaxner anser att det blir en säkrare rättsprocess när rättsväsendet vet vad rollen som dokumenttekniker innebär. Domstolen ska veta ”vad de får”, det vill säga vilken kompetens dokumentteknikerna har och hur deras kompetensnivå skiljer sig mot forensikerna på NFC.

Johan Engman, polisregion Nord, och Tomas Stridsberg, polisregion Bergslagen, påtalar ytterligare fördelar som gemensamma arbetssätt kan bidra till:

– Det underlättar betydligt om vi har samma regelverk att hålla oss till, säger Johan. Det blir effektivt och rättsäkert och underlättar i jobbet när till exempel inte varje fotograf behöver fundera över hur man ska göra. Det underlättar också för de som är nyanställda, och vi får en gemensam kunskapsbank som alla fotografer kan använda sig av för metoder som vi inte använder så ofta. Det är skönt att ha regler i ryggen.

Minskar sårbarheten

– Gemensamma arbetssätt genom standardförfaranden och metodbeskrivningar gör att alla kan utföra arbetsuppgifterna oavsett var i Sverige vi bor och arbetar, säger Tomas. Det minskar sårbarheten och ökar effektiviteten genom att vi kan låna in resurser vid arbetstoppar, eller omdirigera undersökningar så att de utförs vid ett annat laboratorium som har en lägre arbetsbörda vid det tillfället. Därmed borde vi dels kunna använda de arbetsresurser som finns på bästa sätt, dels kunna korta handläggningstiderna, avslutar han.

 

Fakta: Dokumenten som styr det gemensamma forensiska arbetet

  • Standardförfaranden reglerar och styr hur undersökningarna genomförs.
  • Metodbeskrivningar anger vilken/vilka metoder som undersökningen ska utföras med.
  • Kompetenskravspecifikation med upplärningsplan anger vilka kompetenskrav som ska vara uppfyllda för att medarbetarna ska kunna ha en viss funktion och behörighet för att kunna utföra hela eller delar av olika undersökningar. Av upplärningsplanen framgår vilka utbildningsinsatser som ska genomföras.
  • Fältinstruktioner tas fram inom fältprojektet och anger arbetssätt inom specifika brottsområden som till exempel vapenbrott och jaktbrott. Fältinstruktioner är kopplade till de standardförfaranden och metoder som tas fram inom de andra ämnesspecifika harmoniseringsprojekten.
  • Övergripande styrdokument med bilagor för mängdbrott och grova brott tas fram inom fältprojektet.

 

Text: Ann-Louise Flisbäck
Artikeln publicerades i tidningen Kriminalteknik, nummer 2, 2018.