Low Copy Number - LCN

LCN-teknik, ibland även kallad LT-teknik, är en specialanalys som innebär typbestämning av en mindre mängd dna än vid den vanliga standardanalysen.

Teknikmässigt är det samma STR-områden som analyseras med den skillnaden att antalet kopieringssteg i kopieringsprocessen utökas. Det handlar i många fall om prov med en ytterst liten spårmängd, till exempel prov som tagits från en armbandsklocka, ett par glasögon eller från andra föremål som under en längre tid använts av en och samma person och därmed samlat på sig dna. Detta kallas ofta för ”bruksspår”. Det kan även handla om provtagning från en yta eller ett föremål som någon varit i kortvarig kontakt med, vilket istället kallas för ”kontaktspår”.

Några synbara fläckar att säkra vid provtagningen finns som regel inte. Rent teoretiskt kan det räcka med cirka 10 cellers dna vid kopieringssteget för att nå ett användbart resultat. Vid en vanlig rutinanalys krävs dna från omkring 50 till100 celler till kopieringssteget för att få fram en dna-profil.

Begränsningar i metoden är att kontaminationsrisken ökar med minskad mängd dna. Det ställer högre krav på den som tillvaratar och sedan hanterar materialet så att personen själv inte kontaminerar materialet eller att det kommer i kontakt med annat spårbärande material, eller andra prover och kontamineras den vägen.

Bortsett från risken för kontamination ökar dessutom risken för stokastisk variation, eller slumpmässighet, i resultaten när antalet celler i utgångsmaterialet är mycket litet. Detta medför sammantaget att fler analyser görs för varje prov och att resultatvärderingen blir mer komplicerad.

LCN-tekniken är resurskrävande och tar tid. Handläggningstiden för ärenden som innefattar LCN-analys blir därför generellt sett alltid längre än då enbart standard dna-analyser används. De ärenden som i första hand är aktuella för LCN-undersökningar är mycket grova brott som mord, grova rån och våldtäkt.