Är fingeravtryck säkra bevis?

I mer än 100 år har fingeravtryck använts för att identifiera personer och har praktiskt taget aldrig ifrågasatts i domstol. Men under de senaste tio åren har trovärdigheten kring fingeravtryck som bevis vid ett flertal tillfällen i USA.

Fingeravtryck_Tom och Svante 

Tom Lövby Svante Lagman, NFC, har skrivit en rapport som beskriver och analyserar de aktuella diskussionerna kring fingeravtrycksidentifiering.

Tom Lövby och Svante Lagman, fingeridentifierare vid NFC, har fördjupat sig i ett antal domslut i USA och tittat närmare på grunderna för ifrågasättandet.

Framförallt ifrågasätts om fingeravtrycksidentifiering uppfyller de krav som finns på en forensisk vetenskap och om den håller rätt nivå för att tillåtas som expertbevis i domstol. I USA prövas detta i en så kallad Daubert hearing, före den egentliga rättegången, för att bestämma om expertens vittnesmål vilar på en vetenskaplig grund eller inte. Den så kallade Dauberstandarden (efter ett domslut i rättegången Daubert v. Merrell Dow Pharmaceuticals där expertens vittnesmål inte godkändes för att det ansågs vara "junk science") innehåller riktlinjer som bör efterföljas.

Huvudpunkterna i kritiken mot fingeravtrycks-identifiering som vetenskap är:

1. Subjektiv bedömning

Det finns ingen internationell standard som anger antalet detaljer som ska överensstämma för att konstatera en matchning. Därmed anses fingeravtrycksbedömningen bestå av en subjektiv färdighet baserad på personliga egenskaper, mängden träning och erfarenhet.

Att ange en standard baserad på ett visst antal detaljer som ska stämma överens är svårt, eftersom man numera gör en helhetsanalys av fingeravtrycket, där man även väger in linjernas utseende och hur vanliga eller ovanliga vissa detaljer är. Detta gör finger-avtrycksyrket ytterligare individbaserat. Vad som utgör en identifiering kan därför variera mellan olika fingeravtrycksanalytiker.

2. Felfrekvens saknas

Just felfrekvens debatteras flitigt. Ingen har ännu undersökt hur ofta en jämförelse ger felaktigt resultat. Kan det verkligen kallas vetenskap då?

3. Onyanserat resultat

En fingeravtrycksidentifiering har hittills alltid angetts som 100-procentigt säker. Antingen är det en träff, eller så är det inte det. En absolut identifiering innebär en uteslutning av resten av världsbefolkningen och rimmar inte med hur en process inom en vetenskap bör gå till. Bara för att friktionshuden och papillarlinjerna är unika innebär inte det nödvändigtvis att det avsatta fragmentet av ett fingeravtryck är unikt.

Om man summerar den samlade kritiken så ifrågasätts det hur fingeravtrycksidentifierare kan ge hundraprocentigt säkra utlåtanden när professionen inte har en standard att följa, inte har någon uträknad felmarginal och bedömningen ligger hos en individ som baserar sitt utlåtande främst på egen erfarenhet.

Denna kritik har gjort att professionen har fått upp ögonen för dessa frågor och man har stärkt de grunder på vilka man idag utövar sitt yrke. Numera finns det till exempel forskning och studier för att få fram en metod som räknar ut en felfrekvens som visar att det finns en högre felfrekvens för svåra identifieringar än för lätta. Detta kommer att hjälpa fingeravtrycksexperter att uppfylla de vetenskapliga kriterierna och öka tillförlitligheten i rätten.