Så fungerar resultatvärdering

Målet med forensiska undersökningar är att leverera undersökningsresultat som är enhetliga och lätta att förstå och satta i sitt rätta sammanhang, så att de i slutänden får korrekt bevisvärde.

En forensiker vid NFC ska både kunna utföra laborativa undersökningar och värdera resultaten av undersökningarna. Att kunna bedöma värdet av ett undersökningsresultat i ett visst rättsligt ärende är det som skiljer en forensiker från andra som gör laborativa undersökningar.

Spektakulära brottsfall blir på NFC nedbantade till konkreta frågor: Vilket ämne är detta? Kommer färgflagorna från den här bilen? Kommer blodet på kniven från denna person? Och så vidare. NFC:s forensiker är rättsväsendets sakkunniga experter och bidrar med fakta.  Ett sakkunnigutlåtande från NFC består inte enbart av de sifferdata som framkommit vid analyser och undersökningar, utan innehåller alltid en resultatvärdering, d.v.s. en forensisk värdering av resultatet från undersökningar och analyser.

Bevisvärdering är inte resultatvärdering

Resultatvärdering är en viktig del av den tekniska (eller forensiska) bevisningen, men det är viktigt att komma ihåg den bara utgör en del av grunden för rättens värdering av den tekniska bevisningen. Bevisvärdering och resultatvärdering är inte samma sak. Resultatvärdering är endast en värdering av undersökningsresultaten, det slutliga bevisvärdet fås sedan i en eventuell rättegång.

NFC:s roll i rättskedjan är att stödja rättsväsendet när det gäller den tekniska bevisningen och hur den ska värderas. Genom resultatvärderingen hjälper vi rättsväsendet att tolka analysresultat som kan vara komplexa och svåra att förstå.

Huvudhypotes och alternativhypotes

Resultatvärdering innebär att kunna bedöma hur förväntade resultaten av en viss undersökning är om spåret kom till som utredningen tror (huvudhypotes), jämfört med om spåret uppstått på något annat sätt (alternativhypotes).
Det är viktigt för rättssäkerheten att forensikern inte bara bedömer hur förväntat ett visst analysresultat är om det förhåller sig som utredaren påstår. Forensikern måste också värdera hur förväntat det skulle vara att få precis samma resultat även om det förhåller sig på något annat sätt än utredaren påstår.
Exempel:
En bit krossat glas har hittats under skon på en misstänkt. Utredaren vill veta om glasbiten kommer från rutan som krossades vid inbrottet i Handelsbanken.  Den beslagtagna glasbiten från skon och en bit glas att jämföra med från den trasiga rutan skickas till NFC. NFC gör olika lab-analyser av de båda glasbitarna. Det visar sig att de båda glasbitarna är mycket lika varandra. 

Huvudhypotes: glasbiten i skon kommer från rutan i Handelsbanken
Alternativhypotes: glasbiten i skon kommer från något annat glas

GLAS

Eftersom den laborativa analysen visar att glasbitarna är väldigt lika så är det lätt att förledas att tro att ja, då är det väl klart då, glasbiten kommer från rutan i Handelsbanken.
Men då riskerar man att övervärdera resultaten rejält. För det KAN ju faktiskt vara så att man skulle fått precis samma resultat om glaset kommit från en helt annan ruta.

För att avgöra detta måste man kunna mycket om glas. Både hur det är uppbyggt, hur det kan analyseras men även hur vanligt olika sorters glas är. Denna kunskap har glasundersökarna vid NFC. Kunskapen bygger på en kombination av grundkompetens inom kemi och fysik, den egna och den samlade erfarenheten (vid NFC och internationellt) av forensiska glasundersökningar, information i glasdatabaser och från olika vetenskapliga studier mm.

Mycket referensdata vs lite referensdata

Även om kunskapen är stor bland NFC:s forensiker, så är den mer eller mindre lätt att uttrycka i siffror. Det finns undersökningstyper där mängden referensdata är stor, och det därför är förhållandevis enkelt att rent numeriskt uppskatta hur förväntade resultaten är i allmänhet. Ofta handlar det då om stabila egenskaper, t.ex. dna-profiler och grundämnessammansättning i glas, som finns dokumenterade i databaser. För undersökningstyper där det är magert med referensdata görs bedömningarna dels utifrån kunskap om vad som är att betrakta som rimliga respektive mindre rimliga resultat, dels genom att kombinera flera observerbara egenskaper. Om det vid en jämförelse av ett objekt mot ett annat objekt (t.ex. ett skoavtryck mot en sko) finns många överensstämmande detaljer, så ger detta normalt ett starkt stöd för att objekten hör ihop (att skoavtrycket avsatts med skon). Slutsatsen motiveras med överslagsberäkningar gjorda så att en opartisk bedömning erhålls.

Just det faktum att det för många undersökningstyper än så länge inte finns stora mängder referensdata har föranlett användandet av en gemensam niogradig slutsatsskala, som löper från –4 till +4. Positiva slutsatsgrader innebär stöd för huvudhypotesen och negativa slutsatsgrader innebär stöd för alternativhypotesen. Slutsatsgraden 0, som ligger mitt i skalan, innebär lika mycket stöd åt huvudhypotesen som åt alternativhypotesen. Ett enskilt skalsteg motsvarar ett intervall av resultatvärden, t.ex. motsvarar salutsatsgraden +2 att resultaten är mellan 100 och 6000 gånger mer förväntade om huvudhypotesen är sann jämfört med om alternativhypotesen är sann. Även om referensdata är begränsat för en viss undersökningstyp så ska det vara möjligt att uppskatta storleksordningen hos resultatvärdet, d.v.s. i vilket intervall det ligger, och därmed få den aktuella slutsatsgraden.

Vetenskap är grunden

Allt arbete vid NFC, både själva undersökningarna och resultatvärderingen, utförs opartiskt, vetenskapligt, kvalitetssäkrat och öppet (transparent).  För att säkerställa möjlighet till insyn och spårbarhet handläggs alltid ärenden så att det går att spåra:
• vem som handlagt ärendet
• vad som gjorts i ärendet och varför
• när olika typer av åtgärder gjorts i ärendet
• hur och med vilken metodik
• vad de slutsatser som dragits stöds på för resultat

Fördelen med en enhetlig skala är att oavsett vilken undersökning som gjorts på NFC så är slutledningsprocessen bakom varje utlåtande en och samma. Resultatvärdet för en handstilsundersökning och en skoavtrycksundersökning är harmoniserade så att ett utlåtande med grad +2 pekar lika starkt mot den aktuella hypotesen.

NFC:s slutsatser tas normalt först hand om i utredningen, och där bedöms om den tekniska bevisningen är tillräckligt stark för att tas med i ett eventuellt åtal. Alltså görs en bevisvärdering redan i utredningen, i vilken slutsatserna kombineras med andra utredningsfakta i ärendet. Den slutliga bevisvärderingen görs sedan i rättssalen, där rättensledamöter tar ställning till all information som presenterats i samband med det tekniska beviset ifråga. Styrkan på vår gradskala är därför inte ensam avgörande faktor för vilket bevisvärde resultatet har i ett fall.