Frågor och svar om resultatvärdering

Här finns frågor och svar om resultatvärdering

Är resultatvärdering samma sak som bevisvärdering?

Nej. Den slutliga bevisvärderingen sker i rätten och är rättens ansvar. Då värderas all bevisning som läggs fram (vittnesmål, forensiska bevis mm) för att avgöra frågan om ett brott är begånget och vem som i så fall är skyldig.  Men resultatvärdering kan ses som den lilla pusselbit i det stora hela som forensikern bidrar med. 

Exempel på frågor som vi arbetar med är om en glasbit på en brottsplats kommer från en viss krossad ruta eller om ett blodspår kommer från en misstänkt person. Det är sådana resultat som vi bistår rätten med att värdera. NFC:s roll är inte att bedöma ett brott eller en skuldfråga, vi värderar endast resultaten av våra undersökningar.

Innebär resultatvärdering att NFC gör subjektiva bedömningar?

Vi gör professionella bedömningar baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jämför med hur din husläkare gör när han/hon värderar dina prickar. Hur förväntade är dessa prickar om du faktisk har bältros - den mest troliga diagnosen, huvudhypotesen – jämfört med hur förväntade samma prickar är om det en allergisk reaktion, alternativhypotesen? Forensisk värdering går till på samma sätt som läkarens värdering, det baseras på yrkeskunnande och vetenskap kombinerat med  beprövad erfarenhet.

I jämförande undersökningar görs både undersökningen och värderingen av två forensiker parallellt. Om resultaten skiljer sig mer än vad som kan accepteras görs en ny bedömning av en tredje forensiker. Men det är ovanligt att det behövs en tredje undersökning. Allt som görs i ett ärende loggas och det går i efterhand att se vem som gjort vad och vilka slutsatser som dragits.

Vilken utbildning har en forensiker?

De flesta har en akademisk grundexamen, exempelvis kemist, biolog, civilingenjör, naturvetare eller tekniker. Det tar sedan cirka två år av internutbildning att bli forensiker. Utbildningen innehåller både teori och praktik och olika examinationer. Alla forensiker återexamineras vart sjätte år. Resultatvärdering är en viktig del i utbildningen.

Behövs resultatvärdering? Kan inte rätten värdera resultaten av undersökningarna?

Det går inte att  begära att domare och nämndemän själva ska kunna värdera forensiska resultat. Det är orimligt att domare och nämndemän skulle ha all den samlade kunskap och erfarenhet  inom många ämnesområden (se vår beställningskatalog), som finns hos NFC:s cirka 450 medarabetare.

Ta exemplet med glasbiten: hur ska rätten kunna avgöra hur troligt det är att få samma resultat om det är ett annat glas än det som utredaren misstänker? Istället kommer försvaret och åklagaren att få kalla egna experter från olika håll som ställs mot varandra.  I rättegångar behövs opartiska sakkunniga experter.
Ett annat exempel är en analys av droger. För att kunna tolka ett kromatogram med analysresultat av droger behövs kompetens inom kemi, därför finns det kemister på NFC.


Är resultatvärdering något NFC själva hittat på?

Nej. Resultatvärdering baseras på en vetenskaplig och väletablerad metod som även används inom teknik-, ekonomi- och affärsvärlden. Det finns ett stort antal vetenskapliga publikationer om resultatvärdering,  NFC har skrivit ett tiotal av dessa. Det finns även läroböcker.

Värdering av dna-resultat görs alltid genom resultatvärdering, oavsett land.  Flera andra forensiska lab i Europa (bl a Holland, Belgien, Irland och Polen) tillämpar liksom NFC metoden på i princip samtliga ämnesområden (utom fingeravtryck). Samarbetsorganet för alla europeiska forensiska lab, ENFSI, har tagit fram en guideline för resultatvärdering (2015). NFC arbetar enligt denna.

NFC samarbetar med bl a FOI, Statens veterinärmedicinska anstalt, Rättsmedicinalverket, Chalmers, Lunds Universitet och universiteten i Lausanne och Amsterdam, i utvecklingen och tillämpningen av metoden. I Lund har vi ett samarbete med en forskargrupp på den juridiska fakulteten som forskar om bevisvärdering.

NFC är även med i olika internationella nätverk för forensisk statistik och resultatvärdering och vi deltar ofta i konferenser och möten.

Är resultatvärdering ett nytt påfund?

Nej. Forensiker har i alla tider och i alla länder fått frågan av rättens ledamöter vad deras resultat betyder i just det här ärendet, vad de har för värde, och det har alltid förväntats att forensiker ska kunna svara på de frågorna. Tidigare var det upp till var och en att uttrycka sig efter bästa förmåga och så är det fortfarande i vissa länder.  Så småningom utvecklade man ett någorlunda gemensamt sätt att uttrycka sig inom ett visst ämnesområde, exempelvis glasundersökningar.  Men alla ämnesområden hade sitt eget sätt.

På 80-talet fick SKL kritik från rättsväsendet för att utlåtandena såg så olika ut. Samtidigt hade den metod för resultatvärdering som vi nu använder börjat tas i bruk vid utländska lab. SKL:s dåvarande chef insåg behovet av en gemensam, vetenskapligt baserad metod.

Vi har nu arbetat enligt denna metod i ungefär 15 år. Den gemensamma niogradiga skalan har vi använt sedan 2004. Rättsväsendet har välkomnat både skalan och att vi värderar våra resultat med samma metod i alla ämnesområden (utom fingeravtryck).

Varför används en annan metod inom fingeravtryck?

Det beror mycket på tradition och internationell praxis. När det upptäcktes hur individuella fingeravtryck var,  blev det praxis att om två avtryck är tillräckligt lika så har man ”identititet” – avtrycken kommer från samma person. Men om det syns tydliga skillnader, då är det en ”uteslutning” det vill säga att man kan säga med säkerhet att avtrycken inte kommer från samma person. Avtryck av lite sämre kvalitet där det syns en del likheter men inte tillräckligt mycket för ”identitet” uttalar man sig inte om alls. Metoden är alltså svart/vit. Många, bland annat vi på NFC, menar att om vi istället använde samma metod för att värdera fingeravtryck som dna och andra spår skulle vi kunna få fram ett resultatvärde även för inte helt perfekta avtryck. Detta skulle kunna stödja utredningen i att knyta en misstänkt till en brottsplats eller kunna visa att det sannolikt var någon annan än den misstänkte som avsatte avtrycket.

Dna-resultat är idag lika ”starka” bevis som fingeravtryck när det gäller att identifiera den person som lämnat spåret, men eftersom att det är praxis gällande dna-resultat att alltid räkna fram ett resultatvärde så fortsätter man att göra det och har inget behov av att uttala sig om ”identitet” på samma sätt som inom fingeravtryck.

Är det inte rättsosäkert att resultatvärdets storlek beror av hur man formulerar alternativhypotesen?

Idag är det forensikern som formulerar hypoteserna utifrån frågeställningen i ärendet och den kringinformation som finns. I de allra flesta ärenden är det okomplicerat att formulera en alternativhypotes.  NFC arbetar för att det i framtiden ska vara utredaren som formulerar hypoteserna, framför allt i mer komplicerade ärenden, där vi idag ibland behöver ta kontakt med utredaren för att diskutera både frågeställningen och vilka  hypoteser vi ska använda.  Utredaren är den som har mest kunskap i ärendet.

I våra nya sakkunnigutlåtanden, som vi håller på att införa inom samtliga ämnesområden, ser man tydligt vilka hypoteser som har använts.

Kan hypoteserna ändras?

Om det kommer fram ny information i ett ärende, till exempel om den misstänkte ändrar sin historia, och om man då vill att vi värderar våra resultat gentemot en ny alternativhypotes, så gör vi det. Resultatvärdet kan då ändras, vilket är helt naturligt. Undersökningsresultaten är dock desamma som tidigare, endast resultatvärderingen ändras.

Ibland kommer ny information fram i rättssalen. Men vi kan inte göra en ny resultatvärdering inför sittande rätt.  NFC behöver då tid att analysera den nya informationen och därefter skriva ett nytt utlåtande.

Går det att multiplicera sannolikheter?

Om två resultat från samma bevismaterial är oberoende av varandra är det matematiskt helt korrekt att multiplicera sannolikheterna för de bägge resultaten för att få en slutlig sannolikhet för resultaten sammantagna. Ett ärr på handen påverkar exempelvis inte sannolikheten för att man samtidigt har fräknar.
Har man rött hår så ökar däremot sannolikheten att man samtidigt har fräknar. Sådana resultat är beroende och då får sannolikheterna inte multipliceras.

Måste ni hålla på och sätta siffror och räkna på allting?

Det går att ta fram resultatvärdet antingen genom att använda siffror eller ord/uttryck som uttrycker storlek. Det logisk/matematiska resonemanget är detsamma. Det finns en översättningstabell för hur de nio skalstegen i NFC:s skala motsvaras av både specifika verbala uttryck (ord) respektive intervall av resultatvärden (siffror). Den kommer snart vara en bilaga i våra sakkunnigutlåtanden. Tabellen har varit på remiss inom rättsväsendet som tyckte den var bra. Se översättningstabellen här.