Med ögon för helheten

Efter tio år som ingripandepolis fick Heléne Almgren chansen att byta arbetsuppgifter, och gå över till det som nu heter forensiska sektionen i region Väst. Nu kombinerar hon arbetet som gruppchef med rollen som brottsplatskoordinator och utbildare.

Heléne Almgren arbetar som gruppchef vid forensiska sektionen på polisregion Väst. Hon kombinerar jobbet som gruppchef med rollen som brottsplatskoordinator och utbildare +1

  • Heléne Almgren arbetar som gruppchef vid forensiska sektionen på polisregion Väst. Hon kombinerar jobbet som gruppchef med rollen som brottsplatskoordinator och utbildare
    Heléne Almgren arbetar som gruppchef vid forensiska sektionen på polisregion Väst. Hon kombinerar jobbet som gruppchef med rollen som brottsplatskoordinator och utbildare. Bild: Anna Bloom, Laboratoriesektion Väst
  • Heléne Almgren var brottsplatskoordinator i arbetet med att utreda försvinnandet av 17-åriga Lisa Holm.
    Heléne Almgren var brottsplatskoordinator i arbetet med att utreda försvinnandet av 17-åriga Lisa Holm. Bild: Anna Bloom, Laboratoriesektion Väst
Bild /2

VID EXEMPELVIS OMFATTANDE ärenden eller då det finns behov till att det kriminaltekniska arbetet behöver koordineras så behövs det en brottsplatskoordinator. Rollen innebär att ha ett helikopterperspektiv över hela den kriminaltekniska biten och brottsplatserna.

– Min roll, som brottsplatskoordinator, är att i samråd med involverade kriminaltekniker försöka väva samman tankar och se vilka åtgärder som måste vidtas och samtidigt ha kontakt med utredningsgruppen i det aktuella ärendet. Att vara brottsplatskoordinator är en spetskompetens, som till exempel blodbildsanalytiker och den kompetensen tar man hjälp av om behov finns, säger Heléne Almgren.

FÖR ATT BELYSA komplexiteteten i rollen tar vi ett exempel ur verkligheten. Sommaren 2015, precis innan semestrarna skulle dra igång, försvann 17-åriga Lisa Holm efter att hon avslutat sin arbetsdag på ett café i Skaraborg. Heléne Almgren arbetade som ärendeansvarig kriminaltekniker i den polisutredning som följde. I utredningen fick hon snabbt rollen som brottsplatskoordinator. Inledningsvis rubricerades Lisas försvinnande som ett misstänkt människorov. Ärendet växte snart i omfattning allt eftersom information kom in och en av Lisas handskar hittats i ladugården mitt emot caféet där hon jobbade och senast varit synlig. Ganska snart insåg man att det nog hänt något allvarligt på platsen och att det skulle kunna bli ett ganska omfattande ärende.

– Det var ett stort område som skulle undersökas, både inomhus och utomhus. Flera kriminaltekniker behövdes till platsen och jag fick rollen som brottsplatskoordinator med uppgift att hålla samman allt så att vi inte skulle tappa några delar. Det slutade med att vi gjorde mellan 20 och 25 olika platsundersökningar. Vi fick ta in fler kriminaltekniker och även låna från andra regioner, säger Heléne Almgren.

– Min uppgift var att ha en helhetssyn över de olika platserna, skriva logg på allt vi gjorde/inte gjorde och varför, så att vi inte skulle missa något. Om det kan finnas ett sammanhang ska jag ge kriminalteknikerna den information de behöver så att de kan göra sitt jobb med de bästa förutsättningarna.

Hur omfattande blev Lisa-ärendet för din del?

– Det blev väldigt omfattande. Det startade i juni och sedan drog semestrarna igång. Jag var själv ute mycket på platsen och gjorde undersökningar. Jag fick ha mycket kontakt med spaningsledaren via telefon men vi träffades även emellanåt.

När jag kom in på eftermiddagarna var det att ta nya grepp, göra nya prioriteringar och ha kontakt med generalist på NFC. Det handlade också om en dialog om vilka experter som kunde behövas till platsen, det blev ju till exempel aktuellt med rättsläkare när Lisa hittades.

ENLIGT HELÉNE ALMGREN är det nödvändigt att ha en brottsplatskoordinator i ett så här stort ärende med många platser för att komma framåt i utredningen, för att göra relevanta kriminaltekniska undersökningar och begära rätt undersökningar hos NFC. I ärenden där inte en brottsplatskoordinator anses nödvändig sköter ärendeansvarig kriminaltekniker planering och prioritering i dialog med utredare, förundersökningsledare och NFC.

I mera omfattande ärenden utses en generalist på NFC och den personen blir den som brottsplatskoordinatorn har kontakt med och för diskussioner med i ärendet.

Vad behövs för att bli en brottsplatskoordinator?

– Är du utbildad kriminaltekniker med erfarenhet kan du söka till kursen brottsplatskoordinator. Det du behöver för att gå en sådan kurs är att du har ett intresse för det, att du är analytisk, att du kan prata med människor och samarbeta med andra. Att du är engagerad, ödmjuk, lyhörd och vågar fatta beslut inom ditt expertområde är andra nödvändiga egenskaper, säger Heléne Almgren som själv deltog i gruppen som planerade den senaste kursen och utbildade deltagarna.

Hur kommer det sig att du jobbar med det du gör idag?

– Jag har egentligen alltid varit intresserad av kriminalteknik. Efter tio år som ingripandepolis sökte jag den första tjänst som blev ledig på det som då hette tekniska roteln i Skaraborg och jag fi ck den, säger Heléne Almgren som efter fem år blev gruppchef för den grupp hon arbetade i.

Text: Monica Bergström, KA-Öst
Foto: Anna Bloom, forensiska sektionen polisregion Väst

Om Heléne Almgren

Ålder: 51 år.

Polisutbildning startade 1993. Ingripande verksamheten fram till teknisk rotel 2005.

I gruppen: 11 plus 1. Fem kriminaltekniker utöver Heléne och sex lokus – lokala brottsplatsundersökare. I första hand arbetar lokus med mängdbrott och kriminaltekniker med grova brott.

Heléne kom till tekniska roteln i Skövde 2005 som kriminaltekniker och blev gruppchef för densamma fem år senare.

Till toppen