JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

Brottsfall där dna spelat en avgörande roll

brottsfall där dna spelat avgörande roll

Vid mordet på Anna Lind kunde Mijailo Mijailovic gripas efter en dna-analys som kunde knyta honom till både mordvapnet och till den keps som hittades längs mördarens flyktväg.

Morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad löstes efter 15 år

Helén Nilsson, 10, och Jannica Ekblad, 26, rövades bort och dödades av en okänd man 1989. Det gick 15 år innan morden klarades upp och det skedde genom att dna-tekniken utvecklats under tiden.

Med hjälp av dna-teknik som blivit mer avancerad kan ett brittiskt laboratorium få fram dna från mördaren i augusti 2003. Polisen sammanställer en lista över 30 tänkbara gärningsmän som man vill dna-testa, som tidigare figurerat i utredningarna. Under våren och tidiga sommaren 2004 görs provtagningarna frivilligt. Ulf Olsson, då 52 år, lämnar ett dna-prov. Polisen får besked att Ulf Olssons dna-prov matchar fynden från Heléns kropp. Han grips och blir senare dömd för båda morden. Blod som matchar det andra offret påträffas i Ulf Olssons tidigare stuga.

Dna-prov och ändrad lagstiftning fällde Hagamannen

I åtta år satte Hagamannen (Niklas Lindgren) skräck i Umeå. Han kunde ha gripas tack vare den nya dna-lagstiftningen och en fantombild. En tidigare ostraffad 33-årig familjefar från Umeå uppmärksammades för sin likhet med polisens fantombild. När han kallades till förhör vägrade han lämna dna-prov.

Samma år som han greps, 2006, hade en ny dna-lagstiftningen trätt i kraft. Detta gjorde att polisen kunde ta ett dna-prov på den misstänkte mannen under tvång, eftersom att det fanns skälig misstanke om brott. Resultaten av dna-provet visade att 33-åringens dna överensstämde med de dna-prover som polisen säkrat efter de många övergreppen.Under de åtta åren som utredningen pågick samlades 777 dna-prover in.

Anna Lindhs mördare hittades genom dna och PKU-databanken

Efter mordet på Anna Lindh greps gärningsmannen Mijailo Mijailović av polisen och dömdes senare till livstids fängelse för mord. Mijailo Mijailović kunde gripas efter en dna-analys som kunde knyta honom till både mordvapnet och till den keps som hittades längs mördarens flyktväg. Det som var speciellt med detta fall är att man använde sig av PKU-databanken, som endast är avsett för medicinsk forskning. PKU-databanken är dock inget sökbart register. I fallet med Anna Lindhs mördare var det först när polisen hade namnet på en misstänkt som man fick användning av registret. Ur Mijailo Mijailovic PKU-prov tog man fram en dna-profil som sedan jämfördes med dna från mordvapnet och fick träff.

 

Så säger lagen

Salivprovtagning regleras av Rättegångsbalken 28 kap. 12–13§§ (på Riksdagens hemsida).

Salivprovtagning får göras på:

  • person som är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa (som har fängelse i straffskalan) om syftet är att registrera profilen i dna- eller utredningsregistret.

Även "annan" får provtas under förutsättning att:

  • det underlättar identifiering vid utredning av brott på vilket fängelse kan följa och att det finns synnerlig anledning att anta att det har betydelse för utredningen av brottet.
  • proverna INTE registreras eller jämförs med uppgifter i dna- och utredningsregistret eller spårregistret (de får inte heller jämföras med dna-registret).

Proverna förstörs inom sex månader.

Så fungerar registren

Dna-registren (utredningsregister och dna-register) får endast innehålla dna-profiler från personer som:

  • är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelse (i straff-skalan).
  • har dömts till (för brott med strängare straff) annan påföljd än böter eller har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom.

Gallring av personer i registren sker:

  • när personen inte längre är misstänkt för något brott.
  • när dömd och straffad person inte längre finns i eller gallras från belastningsregistret.

Internationellt utbyte

För att förenkla utredning av gränsöverskridande brottslighet ökar det internationella utbytet av dna-profiler från registrerade personer och brottsplatsspår. Genom Prüm-rådsbeslutet från 2009 underlättas utbytet inom EU genom överenskomna standarder när det gäller vilka STR-markörer som ska ingå i en DNA-profil och nomenklaturen kring dem, samt att forensiska dna-analyser kvalitets-säkrats genom krav på ackreditering. Läs mer om Prüm-dna och se vilka länder Sverige har samarbete med.

Till toppen