JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

Dna-analyser

När ett tillvarataget brottsplatsspår ska analyseras inleds analysprocessen med dna-extraktion varvid cellerna frigörs från underlaget och analyseras så att dna:t kommer fritt.

Att säkra dnaab eller efter ankomsten till NFC. +5

  • Att säkra dnaab eller efter ankomsten till NFC.
    Att säkra dna-spår är ett hantverk med många manuella steg. Bild: Fotograferna, NFC.
  • Säkring av dna på beslagtaget material.
    Säkring av dna på beslagtaget material. Bild: Lars Hedelin, Kommunikationsavdelningen
  • Extraktion av dna.
    Extraktion av dna. Bild: Maria Åsén, NFC
  • Exempel på dna-analyser som NFC utför: Kärn-dna: STR-markörer (short tandem repeat) lokalierade i cellkärnans dna.
    Exempel på dna-analyser som NFC utför: Kärn-dna; STR-markörer (short tandem repeat) lokalierade i cellkärnans dna.
  • Mitokondriellt dna (mtdna) som kan användas för exempelvis analys av rotlösa hår.
    Mitokondriellt dna (mtdna) som kan användas för exempelvis analys av rotlösa hår.
  • Ykromosomalt dna, analys av manligt dna.
    Ykromosomalt dna, analys av manligt dna.
Bild /6

Extraktion renar också provet från proteiner och ämnen, så kallade inhibitorer, som kan påverka senare analyssteg negativt. Olika extraktionsmetoder används beroende på spårtyp, spårets mängd och den bakgrund spåret siter på. Dna-extraktets volym kan anpassas för att göra dna:t i ett prov så koncentrerat som möjligt.

Nästa steg är att kvantifiera provet, det vill säga att undersöka hur mycket dna det finns i provet. Innehåller provet inget eller för lite dna avslutas analysen. Innehåller det mycket dna så kan det spädas före fortsatt hantering. Steget därefter är amplifiering, det steg då provet kopieras med hjälp av PCR-teknik (polymerase chain reaction). De områden som undersöks, så kallade "short tandem repeats" (STR-markörer), är icke-kodande dna som endast visar på det antal repetitioner det undersökta spåret, eller personen, har i de femton analyserade markörerna. En sextonde markör som analyseras visar på om det är en man eller kvinna som avsatt dna:t.

Efter separation med kapillärelektrofores tas provets repetitioner fram med hjälp av en särskild mjukvara. Dna-profilen kan då ses som en siffersträng, som baseras på det antal repetitioner som visas i de undersökta STR-markörerna. Dna-profilen hanteras sedan vidare i det aktuella ärendet.

Specialanalyser

De vanliga standardanalyserna när en dna-profil tas fram från ett tillvarataget brottsplatsspår kan i vissa fall behöva kompletteras med ytterligare analyser. Dessa kallas ofta för specialanalyser.

En typ av specialanalys som utförs vid NFC kallas LCN dna-analys (Low Copy Number) eller LT dna-analys (Low Template). Det är en känsligare variant av en standardanalys där mängden dna för en vanlig dna-analys inte räcker till. Dessa analyser kommer främst till användning i grova brott.

En annan specialanalys som utförs vid NFC är typbestämning av Y-kromosomalt dna (manligt dna). Y-kromosomala dna-analyser används främst i sexualbrott då standardanalysen gett ett dna-resultat som visar på en blandning av dna från både man och kvinna.

En tredje specialanalys är mitokondriell dna-analys, men det är en teknik som inte används vid NFC. I de flesta fall handlar det om hårstrån utan rot som kommer på tal för dessa analyser. Undersökningarna remitteras, efter vissa inledande undersökningar vid NFC, till annat laboratorium. Det gäller även en fjärde specialanalys som är analys av spår och dna från djur något som görs exempelvis i samband med jaktbrott.

Det behövs en gedigen forensisk kompetens för att utföra specialanalyser, utvärdera resultaten på ett kvalitetssäkrat sätt och komma fram till relevanta slutsatser. Rättsväsendets efterfrågan av i första hand specialanalyser såsom LCN/LT dna-analys är stor.

Tolkning av resultat

NFC arbetar utifrån en forensisk helhetsbild. Utvärderingen av de erhållna resultaten är sällan så enkel som att bara jämföra olika dna-profiler med varandra. Den slutliga utvärderingen består av en sammanvägning av flera faktorer inom varje ärende. Hänsyn måste tas till såväl vilken typ av spår det handlar om, hur spåret ser ut och var det satt, hur och när spåret har säkrats, samt vilka övriga undersökningar som har gjorts.

I vissa fall går det inte att få fram fullständiga dna-profiler från ett spår, eller så blir resultatet en blandning av dna från flera personer. I dessa fall görs ofta statistiska beräkningar grundade på en databas för svensk normalbefolkning som stöd för den slutsats som ges. I vissa fall måste hänsyn tas till personers släktskap, ytterligare statistiska beräkningar måste göras, eller så behövs jämförelseprov från fler personer.

Beroende på vad som kan ha hänt under brottstillfället jämförs tillvaratagna spår med jämförelseprov från misstänkta gärningsmän eller andra personer i ärendet, såsom brottsoffer. Prov från personer kommer så gott som uteslutande in till NFC som salivprov, som snabbt processas med stöd av en automatiserad analysprocess.

Den manuella ärendehanteringen kompletteras med dna-registerverksamheten. Polisens dna-register är placerade på NFC. Dna-profiler från brottsplatsspår som inte ger någon överensstämmelse mot person kan läggas in i spårregistret och dna-profilerna från misstänkta läggs in i utredningsregistret/dna-registret.

Low Copy Number - LCN

LCN-teknik, ibland även kallad LT-teknik, är en specialanalys som innebär typbestämning av en mindre mängd dna än vid den vanliga standardanalysen.

Teknikmässigt är det samma STR-områden som analyseras med den skillnaden att antalet kopieringssteg i kopieringsprocessen utökas. Det handlar i många fall om prov med en ytterst liten spårmängd, till exempel prov som tagits från en armbandsklocka, ett par glasögon eller från andra föremål som under en längre tid använts av en och samma person och därmed samlat på sig dna. Detta kallas ofta för "bruksspår". Det kan även handla om provtagning från en yta eller ett föremål som någon varit i kortvarig kontakt med, vilket istället kallas för "kontaktspår".

Några synbara fläckar att säkra vid provtagningen finns som regel inte. Rent teoretiskt kan det räcka med cirka 10 cellers dna vid kopieringssteget för att nå ett användbart resultat. Vid en vanlig rutinanalys krävs dna från omkring 50 till100 celler till kopieringssteget för att få fram en dna-profil.

Begränsningar i metoden är att kontaminationsrisken ökar med minskad mängd dna. Det ställer högre krav på den som tillvaratar och sedan hanterar materialet så att personen själv inte kontaminerar materialet eller att det kommer i kontakt med annat spårbärande material, eller andra prover och kontamineras den vägen.

Bortsett från risken för kontamination ökar dessutom risken för stokastisk variation, eller slumpmässighet, i resultaten när antalet celler i utgångsmaterialet är mycket litet. Detta medför sammantaget att fler analyser görs för varje prov och att resultatvärderingen blir mer komplicerad.

LCN-tekniken är resurskrävande och tar tid. Handläggningstiden för ärenden som innefattar LCN-analys blir därför generellt sett alltid längre än då enbart standard dna-analyser används. De ärenden som i första hand är aktuella för LCN-undersökningar är mycket grova brott som mord, grova rån och våldtäkt.

Y-kromosomal dna-analys

Y-kromosomen finns bara hos män och dess dna kan undersökas avseende markörer som är specifikt förekommande på Y-kromosomen.

Y-kromosomala dna-analyser används framförallt i sexualbrottsutredningar då standardanalysen gett ett dna-resultat som visar på en blandning av dna från både man och kvinna, och kvinnans dna finns i överskott.

De markörer som undersöks är också här de så kallade STR-markörerna (short tandem repeat), precis som då en vanlig dna-analys genomförs, och analysen genomförs med PCR (polymerase chain reaction). I dagsläget undersöker NFC 17 markörer på Y-kromosomen.

Y-kromosomen ärvs i princip intakt, odelad, från far till son, vilket har till följd att manliga släktingar på faderns sida har samma STR-markörer på sin Y-kromosom. Med andra ord är resultatvärdet av ett överensstämmande analysresultat mellan ett spår och en person begränsat då flera personer kan ha likadan Y-kromosom. Resultatet av en analys av Y-kromosomalt dna kallas på grund av den odelade nedärvningen för haplotyp och inte dna-profil.

Djur-DNA

Art- och individbestämning av dna från djur är möjlig från färska eller intorkade prover.

En första genomgång och sållning i ett djurärende utförs på NFC. Undersökningsmaterialet remitteras därefter till annat laboratorium som genomför analyserna av dna och redovisar dessa till NFC. Handläggaren på NFC sammanställer alla resultat i ärendet och redovisar till uppdragsgivaren. För artbestämning är det generella tekniker som används. Då utnyttjas den information som finns i cellkärnans och mitokondriens dna.

För individbestämning är det artspecifika PCR-baserade tekniker som används vid analys av såväl humant dna som dna från djur. Även i djurens arvsmassa i cellkärnan förekommer STR-områden. De är inte samma som hos människa men bygger på samma princip med korta sekvensupprepningar i tandem (short tandem repeats).

Undersökningen kan vara relevant i samband med mord eller andra mycket grova brott, t.ex. för att kunna knyta personer till varann eller till platser, och i samband med jakt- eller faunabrott. Blod, kött, päls och fjädrar är exempel på material som kan undersökas.

Mitokondriellt dna

Vissa biologiska spår som exempelvis spontant avlossade hårstrån, ben eller tänder som legat nedgrävda i marken i åratal och delvis förruttnade likdelar innehåller mycket små mängder kärnbundet dna.

Dna:t är oftast av så dålig kvalitet att STR-baserade analyser av det kärnbundna dna:t inte fungerar. I de här materialen kan det däremot finnas tillräckligt mycket dna från mitokondrierna.

Mitokondrierna är så kallade cellorganeller och har en egen dna-uppsättning, "mtdna". Flera kopior av detta dna finns i varje mitokondrie och det finns många mitokondrier per cell. Detta gör att analys kan bli möjlig på kvalitativt sett dåliga spår som den vanliga analysen inte klarar av. Eftersom det mitokondriella dna:t ärvs från modern till barnen och från döttrarna till deras barn osv. är det mitokondriella dna:t inte unikt och kan därmed inte resultera i några starkare slutsatsgrader vid överensstämmelser. Resultatet av en analys av mitokondriellt dna kallas på grund av den odelade nedärvningen, för haplotyp och inte dna-profil.

Mtdna-analys är en resurskrävande specialanalys och de ärenden som i första hand är aktuella för mtdna är mycket grova brott som mord, eller som komplement till vanliga dna-analyser vid identifiering av avlidna. En första genomgång i ett mtdna-ärende görs på NFC. Undersökningsmaterialet remitteras därefter till annat analyslaboratorium som genomför analyserna. Handläggaren på NFC sammanställer alla resultat i ärendet och redovisar till uppdragsgivaren.

Dna hos växter

Art- och individbestämning är möjlig från färska eller svagt nedbrutna växtdelar.

För artbestämning är det generella tekniker som används. Då utnyttjas den information som finns i cellkärnans dna, i mitokondriens dna och i kloroplastens dna (de gröna fotosyntetiserande delarna).

För individbestämning är det artspecifika PCR-baserade tekniker som används. Även i växters arvsmassa i cellkärnan förekommer STR-områden. De är inte samma som hos människa men bygger på samma princip med korta sekvensupprepningar i tandem (STR - short tandem repeats).

Undersökning kan vara relevant i samband med mord eller andra mycket grova brott. Det är dock få växter som lever och förökar sig på ett sätt som lämpar sig för forensisk värdering och samtidigt är tillräckligt forensiskt analyserade och utredda för att kunna genomföra och utvärdera en individbestämning. Ett växtslag av forensiskt intresse är trädet björk som är både är allmänt förekommande och forensiskt lämpat. Möjligheten till undersökning kan beaktas vid t ex mord där kroppar eller föremål har flyttats geografiskt. Tanken är då att påtagliga spår av björk kan ha förts från gärningsmannens omgivning till fyndplatsens omgivning och vice versa.

Till toppen