Med hunden som verktyg

Allt mer specialiserade sökhundar är effektiva i jakten på brottslingar. +2

  • Allt mer specialiserade sökhundar är effektiva i jakten på brottslingar.
    Allt mer specialiserade sökhundar är effektiva i jakten på brottslingar. Bild: Minna Ridderstolpe, KA
  • Narkotika- och vapensökhunden är den vanligaste specialsökhunden inom polisen.
    Narkotika- och vapensökhunden är den vanligaste specialsökhunden inom polisen. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Jaktlabradoren Ace är en av polisens 70-tal specialsökhundar. Ace är tränad för att markera blod, lik och sperma.
    Jaktlabradoren Ace är en av polisens 70-tal specialsökhundar. Ace är tränad för att markera blod, lik och sperma. Bild: Minna Ridderstolpe, KA
Bild /3

Polisens specialsökhundar kan vara ett effektivt hjälpmedel i jakten på mördare, narkotikaförsäljare och försvunna personer. Ace, Tosca, Elsa och deras fyrbenta kollegor har genom åren bidragit till att lösa mängder av brott.

DEN GULA JAKTLABRADOREN Ace springer fram och tillbaka i det lilla skogspartiet. Hela tiden med nosen mot marken för att inte missa något spår. Han luktar på träden, stenarna, gräset. Plötsligt stelnar han till, sänker huvudet och pekar med nosen mot ett litet parti mossa samtidigt som han sneglar mot husse, Lars-Göran Eriksson. Ace har markerat för sperma.

Inom svensk polis finns totalt cirka 70 specialsökhundar med några olika sökinriktningar. Ace är en kriminalsökhund och därmed specialiserad på att hitta blod, sperma och lik. Det finns också hundar som istället är specialiserade på exempelvis narkotika, vapen, sedlar, brandfarlig vätska, explosivämnen, hår, saliv eller helt enkelt föremål med mänsklig vittring.

– Polisens hundverksamhet har blivit mer och mer specialiserad. Förr var det ofta patrullhundar som också tränade specialsök. Men det är ganska svårt att både vara en riktigt bra patrullhund och samtidigt ha kompetens att söka i timmar på en liten yta efter ett specifikt spår. Bredden på vårt uppdrag gör att specialiserade hundar ofta är mer lämpliga, säger Lars-Göran Eriksson, hundförare i polisregion Stockholm.

Ace markerar i mindre en än sekund och Lars-Göran plockar fram belöningen, en röd tuggleksak som studsar oregelbundet när den kastas på marken. Ace lägger sig på marken med leksaken efter ännu ett väl utfört jobb.

KRIMINALSÖKHUNDEN, ALLTSÅ den som letar blod, sperma och lik, fungerar som ett hjälpmedel för kriminalteknikerna. Bortsett från att leta spår på en brottsplats används också kriminalsökhunden för att snabbt kunna söka igenom ett klädesplagg, sängkläder eller en samling mynt för att få en indikation på var spåren finns.

– Då kan vi ge NFC den informationen så att de redan på förhand vet var besudlingen sannolikt finns. Att hitta en droppe sperma, eller blod, kan vara väldigt svårt och tidskrävande. Då kan kriminalsökhunden vara ett viktigt hjälpmedel för kriminaltekniker och forensiker, säger Lars-Göran.

– Vi hade exempelvis en anmäld barnvåldtäkt där det inte gick att hitta några spår på den utpekade platsen. När vi kom dit med hundarna markerade de snart nog. Proverna skickades till NFC som en akut förtur och dagen efter fick NFC träff på en man i dna-registret. Han anhölls samma dag. Utan hunden hade vi inte klarat det, säger han.

LARS-GÖRAN LÄGGER fram fem klädesplagg på utrullat papper på golvet. Han släpper fram Ace som söker igenom plagg efter plagg. Först som hastigast, men sedan plagg för plagg för att söka mer noggrant. Efter en stund markerar han mot undersidan av ett uppvikt byxben på ett par ljusblå jeansshorts. Det är ett övningsplagg med en liten blodfläck som knappt syns med blotta ögat.

– Ofta kan hundarna hitta blod- eller spermafläckar även om plaggen är tvättade. Vi har testat att tvätta klädesplagg i maskin flera gånger och ändå hittar hundarna besudlingarna. Ibland kan hunden vara ett sållningsinstrument för att inte behöva skicka in en hel garderob till NFC, säger han.

Förutom Ace har Lars-Göran också den femåriga beauceronen Tosca, som är en av region Stockholms brandplatshundar. Under förra året gjorde brandplatsekipagen i region Stockholm ungefär 90 sök på platser där hundarna letade efter brännbar vätska, oftast i ett försök att lokalisera källan till en brand. Tosca släpps längs en husvägg, springer ett par decimeter från väggen och tvärnitar så det blir stora spår i gruset när hon känner lukten. Alkylatbensin. Hon står stilla och nosar intensivt på en liten yta innan hon fryser till. Nosen pekar mot precis den plats där Lars-Göran placerat vätskan.

Inom svensk polis är det reglerat vilka kombinationer det får vara på sökinriktningarna. Den vanligaste specialsökhunden inom polisen är narkotika- och vapensökhunden, som ibland dessutom är tränad på att hitta sedlar.

– Om inte hundarna hade funnits hade vi inte kunnat lagföra i närheten av lika många inom narkotikaområdet som vi gör idag. Vi får dessutom bort väldigt mycket från gatorna för att hundar hittar material i papperskorgar, skogsdungar och så vidare. Ingen mänsklig resurs kan söka igenom varje rabatt i ett område, säger hundföraren Ann, matte till narkotika- och vapensökhunden Elsa som är en belgisk vallhund, malinois.

NARKOTIKA- OCH VAPENSÖKHUNDEN kan känna doften av vissa preparat på flera meters håll, att jämföra med kriminalsökhunden som ofta behöver komma så nära som några centimeter ifrån spåret.

– Vapen luktar betydligt mindre än exempelvis narkotika, men ett vapen kan vara kontaminerat med narkotika och är då lättare för hunden att hitta, säger Ann.

Lars-Göran och Ann berättar att hundarna är väldigt tillförlitliga som sökverktyg. När de övar är det sällan hundarna missar det de letar efter, det vill säga spåret, även om hundförarna hela tiden utmanar hundarna mer och mer med allt svårare spår och miljöer.

– Man överraskas hela tiden av hundarnas förmåga. Om vi missar ett spår beror det nog oftast på hundföraren som har gett felaktiga direktiv, säger Lars-Göran.

Vilken är den svåraste miljön för en specialsökhund att hitta spår i?

– Det är nog om det är mycket bråte där hunden måste klättra för att ta sig fram. Då får hunden sämre förutsättningar att hitta något, säger Ann.

DET PLINGAR TILL i Anns telefon. Hon måste avbryta intervjun för att åka iväg och göra en husrannsakan. En stund senare är hon tillbaka.

– Det var ett lyckat sök. Elsa hittade narkotikarester och förpackningsmaterial som tyder på att det inte enbart var för eget bruk, säger Ann. Vi gör ungefär 1 900 sådana narkotika-/vapensöksärenden varje år i region Stockholm.

När hundarna är specialiserade inom ett avgränsat område är det vanligt att flera hundekipage med olika sökinriktningar behöver kallas in för att få ett så bra resultat som möjligt. Efter en skjutning kan den brottsplatsundersökande hunden, BPU-hunden, användas för att leta efter små föremål, hårstrån, färskt blod och handvittring. Narkotika- och vapensökhunden kan med fördel ändå användas för att fokusera på sökandet efter vapen, hylsor och narkotika utan att ge andra markeringar.

– Många tänker att en hund är en hund, men våra hundar är tränade för olika saker och det behöver vi bli bättre på att utnyttja. Vi använder hundar alldeles för lite i förhållande till vad vi skulle kunna göra, säger Lars-Göran.

SEDAN LARS-GÖRAN BÖRJADE som hundförare år 1984 har han och hans nuvarande och tidigare specialsökhundar varit på mängder av sökjobb. Ett av de mest uppmärksammade är vid sökningarna efter journalisten Kim Wall, som försvann efter en reportageresa med u-båten Nautilus i Danmark år 2017. Lars-Göran och Ace kallades in tillsammans med ytterligare två svenska hundekipage, Johan och Ben samt Hans och Cross, för att söka till havs i Östersjön från båt. Hundarna – som egentligen är tränade för sök i mindre vattendrag och sjöar – markerade tydligt men dykarna hittade ingenting. Lars-Görans uppfattning var att andra i sökinsatsen började tvivla på hundarnas markeringar.

– Men vi hundförare var helt eniga, vi fick säkra markeringar. Efter att dansk polis fått hjälp från en oceanolog som gjorde beräkningar utifrån vind och strömmar började dykarna söka flera hundra meter bort och gjorde då flera fynd. I en insjö stiger doften ofta rakt upp, men här blev det väldigt annorlunda i de speciella förhållandena som rådde, säger Lars-Göran.

Det kriminalsökhunden letar efter vid liksök är en vätska, kadaverin, som bildas under en kropps förruttnelseprocess. Redan en halvtimme efter en människas död är det möjligt för hundarna att känna lukten.

Efter insatsen på Östersjöns vatten utsågs hundekipagen till årets polishundar 2018 för att de är ”utomordentliga ambassadörer för det nordiska polishundssamarbetet”. Det tar ungefär ett halvår för en hund att tränas upp till den nivå som krävs för att få användas i tjänst. Det dröjer dock ytterligare något halvår eller år innan de har blivit tillräckligt erfarna för att vara riktigt duktiga.

– Det svåraste är inte att lära hunden leta efter det aktuella preparatet, utan snarare att lära hundarna att markera på rätt sätt. De ska tydligt visa, men inte vidröra spåret. När de väl har tränats upp kan de jobba i ganska många år, så länge de orkar. Luktsinnet verkar inte försämras med åldern, säger Ann.

Hur är era hundar privat?

hundarna när vi vill att de ska jobba, men man vill också att de ska nå dit att de är så pass arbetsvilliga att de själva tar upp spår, säger Ann.

Lars-Göran:

– Mina hundar markerar ingenting hemma hos mig, då är de lediga. Men om vi är ute på promenad och exempelvis går förbi en gräsklippare eller en bensindunk, då markerar brandhunden, säger Lars-Göran. 

Text: Viktor Högberg, KA-Öst
Foto: Minna Ridderstolpe, Nationell kommunikation

Fakta: Polisens hundraser

De vanligaste raserna inom polisens hundverksamhet är schäfer och malinois. Andra raser som används, eller har använts, inom polisen är border terrier, boxer, cocker spaniel, doberman, flatcoated retriever, holländsk herdehund, kelpie, labrador retriever, rottweiler, springer spaniel, beauceron, kungspudel och blandraser.

Till toppen