JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.

Världens bästa jobb

Kriminalteknikern Mats Hägg har arbetat på polisen i Malmö under många år. De senaste åren har han jobbat på NFC. +1

  • Kriminalteknikern Mats Hägg har arbetat på polisen i Malmö under många år. De senaste åren har han jobbat på NFC.
    Kriminalteknikern Mats Hägg har arbetat på polisen i Malmö under många år. De senaste åren har han jobbat på NFC. Bild: Pernilla Sjöström, NFC Syd
  • Mats Hägg var den första person som fick gå in i "DC 3:an" efter att den bärgats 2004. Planet finns idag på Flygvapenmuseum i Linköping.
    Mats Hägg var den första person som fick gå in i "DC 3:an" efter att den bärgats 2004. Planet finns idag på Flygvapenmuseum i Linköping. Bild: Stefan Kalm, Flygvapenmuseum
Bild /2

Efter mer än trettio år som kriminaltekniker lämnar Mats Hägg nu polisen för att gå i pension. När han ser tillbaka på sin långa karriär i polisen tvekar han inte: jag har haft världens bästa jobb, säger Mats.

Yrkesvalet var från början ingen självklarhet för Mats Hägg trots att hans pappa var polis:

– Farsan var ju aldrig hemma!

Mats funderade istället på att bli arkeolog eller ingenjör, men valde ändå till slut att söka till polishögskolan och blev antagen 1981. Efter utbildningen återvände Mats till Malmö med placering vid centrala vakten, nuvarande kriminaljouren, med huvudsaklig arbetsuppgift att ta emot anmälningar om inbrott på brottsplatserna. Ute på ett uppdrag testade Mats att pensla efter fingeravtryck och säkrade spår som lämnades vidare till tekniska roteln, där avtrycken identifierades att tillhöra en viss känd gärningsperson. Kriminalteknikerna insåg snabbt att den unge Hägg var synnerligen lämpad att arbeta som kriminaltekniker och snart hade Mats införlivats med kollegorna på den tekniska roteln.

Dna revolutionerade kriminaltekniken

I en diskussion om vad som påverkat utvecklingen av kriminalteknikeryrket mest under Mats arbetstid finns det ingen tvekan enligt Mats. Dna-teknikens intåg på den forensiska arenan var banbrytande för kriminalteknikerna:

– Det är den största förändringen som hänt under mina arbetsår, säger Mats och berättar om ett av hans många fall som kunde lösas tack vare dna.

Gärningsmannen hade satt eld på sin före detta flickväns lägenhet genom att pressa in en brinnande servett i ytterdörrens brevinkast. Branden dödade flickvännen och utplånade också alla spår i lägenheten. En liten bit av servetten hade fastnat på utsidan av brevinkastet, och på denna fanns dna som band den före detta pojkvännen till dådet.

Pionjär inom blodbildsanalys

Det som Mats är mest stolt över att ha varit en del av är införandet av blodbildsanalys.

– 1995 kom folk från FBI till Sverige för att hålla en utbildning i blodbildsanalys. Jag hade höga förväntningar och blev inte besviken! Efter att kursledarna visat hur blodbilderna uppstår genom fysikens lagar, så förstod jag att stänkbilderna i själva verket visar ett tydligt förlopp över vad som hänt på brottsplatsen.

Sedan dess har Mats inte bara använt blodbildsanalys i brottsutredningar, utan han har  också själv undervisat i metoden och bidragit till att den numera är en egen disciplin. Han minns tydligt ett fall där blodbildsanalysen hade en central roll:

En man ringde till polisen och erkände att han hade dödat sin fru. Mannen och kvinnan skulle skiljas. Enligt mannen hade händelseförloppet när kvinnan dog varit kort och i princip smärtfritt. Blodbilderna på golv och väggar avslöjade något helt annat: ett 40-tal stänkbilder efter hugg och slag, blodiga släpspår på golv, avhuggna fingrar och byte av knivar och yxor visade att mannen måste ha jagat och misshandlat kvinnan under mer än trettio minuter innan hon avled. Detta medförde att straffet blev betydligt längre än för ett mord av normalgraden. För att göra det hela ännu värre hade parets tioåriga dotter varit hemma och bevittnat det bestialiska dådet.

Tekniker på skattjakt

I jobbet har Mats bevittnat resultaten av extremt våld och mänsklig tragedi, men det finns också många roliga och ljusa minnen.

– Kollegorna och jag blev kontaktade av en kvinna som förtvivlat letade efter släktklenoder som blivit gömda någonstans i hennes föräldrahem. Kvinnans mor var svårt sjuk och inlagd på sjukhus, och hon hade bönfallit sin dotter om att ta med ett skrin innehållande föräldrarnas vigselringar och faderns medaljer, eftersom hon ville se dem en sista gång innan hon dog. Det var bara ett problem: hon hade gömt de väl men kom inte i håg var hon gömt dem. Dottern hade genomsökt hela huset – hon hade till och med fått assistans i sökandet av svensk militär – men allt var förgäves. Som en sista utväg ringde hon polisen. Kriminalteknikerna ryckte ut och hjälpte till att genomsöka huset en gång till.

– Vi tog oss direkt upp till vinden, lyfte bort några golvbrädor och där var skrinet med klenoder, fastbundet under en takstol. Det vi gjorde var helt enkelt att använda vår erfarenhet av hur folk brukar agera när de gömmer saker hemma eller när de är på resande fot. Vilket också överensstämmer med hur kriminella brukar gå till väga för att gömma saker inför en husrannsakan.

Del av svensk nutidshistoria

Natten mellan den 18 och 19 mars 2004 stod Mats på räddningsskeppet HMS Beloss däck när vraket av det nedskjutna svenska militärflygplanet, "DC 3:an", bärgades efter över femtio år i Östersjöns djup. DC 3:ans öde är en del av svensk nutidshistoria under det kalla krigets dagar. Planet försvann den 13 juni 1952 när det var ute på ett hemligt signalspaningsuppdrag. Sökandet efter vad som hänt planet och dess åtta besättningsmän fick nu till stora delar sin förklaring.

– Eftersom det är polisens uppgift att identifiera omkomna blev jag den första person som fick gå in i planet och söka efter kroppar. Den händelsen är mycket speciell och jag glömmer den aldrig, säger Mats.

Tsunamin i Thailand

En annan händelse som lämnat bestående minnen hos Mats är tsunamikatastrofen i Thailand 2004.

– Jag var där och jobbade under februari och mars 2005 som teamleader för svensk personal, och där arbetade jag med helt otroligt professionella kollegor som löste uppgiften att identifiera de omkomna på ett fantastiskt och respektfullt sätt, trots att förutsättningarna var förskräckliga.

– Det svåraste att hantera mentalt är när brottsoffer eller omkomna är barn.

Under Mats sex veckor långa tjänstgöring i Thailand, var många av de omkomna som skulle identifieras små barn. Mats arbetade också som kriminaltekniker i samband med mordet på lilla Heléne Nilsson i Hörby.

– Man blir aldrig härdad när det gäller barn, oavsett vad man har upplevt tidigare i tjänsten. Jag antar att det är ett gott tecken. Vid tillfällen som dessa blir dina kollegor ännu viktigare än vad de kanske är annars. Man behöver ha någon att ventilera med, någon som har upplevt samma saker som du själv, och som därför förstår på ett sätt som nära och kära aldrig kan.

Kalla fall

Uttrycket att varje polis har ett fall som hon eller han alltid kommer att minnas stämmer inte helt in på Mats. Han har ett stort antal fall som kommer att dröja sig kvar i minnet för en lång tid framåt, men det finns dock ett som fortsätter att gnaga i hans huvud:

En ung och ordentlig kvinna hittades död i sin säng i sin välskötta lägenhet där allting verkade vara i sin ordning och tecken på inbrott saknades.Detta kom dock att ändras drastiskt under obduktionen då det uppdagades att kvinnan hade blivit mördad och inte avlidit av naturliga orsaker. Men hur mordet hade gått till, vilket motivet var och hur mördaren hade tagit sig in i lägenheten känner bara mördaren till.

– Det hela är fullständigt obegripligt. Det saknas motiv, vapen, dödsorsak, spår efter inbrott och motvärnsskador. Hur lyckades mördaren att ta sig in i lägenheten? Varför dödades den här unga kvinnan i sin säng?

Fallet är numera ett kallt dito, men nu och då har Mats plockat fram och bläddrat igenom utredningen för att kontrollera om det har kommit in någon ny information eller om det tillkommit någon ny forensisk metod som skulle kunna användas för att undersöka brottsplatsspåren. Trogen sin profession kommer han att noggrannt återförpacka bevismaterialen och märka upp dem ordentligt innan han återlämnar dem till arkivet, i avvaktan på den dag när den avgörande ledtråden rapporteras in och brottets förövare kommer att lagföras.

– Jobbet som kriminaltekniker har alltid känts meningsfullt och att det jag gör faktiskt påverkar andra människors liv. Jobbet har också tagit mig världen över och gjort att jag har fått träffa och arbeta tillsammans med många människor av olika nationaliteter. Även om min pensionering innebär att jag slutar så kommer jag inte att stänga dörren helt. Om mina kollegor behöver mig så finns jag fortfarande nära och är redo att hjälpa till.

Text: Ann-Louise Flisbäck
Foto: Pernilla Sjöström

Artikeln publicerades i tidningen Kriminalteknik, nummer 1 år 2019.

Till toppen