Krafttag mot sexualbrott

  • Flera brister vid utredningar av sexualbrott har konstaterats, bland annat gällande spårsäkring och dokumentation. Detta vill forensisk sektion i Stockholm förändra.
    Flera brister vid utredningar av sexualbrott har konstaterats, bland annat gällande spårsäkring och dokumentation. Detta vill forensisk sektion i Stockholm förändra. Bild: Lars Hedelin, KA
  • Spårsäkringssats efter sexuella övergrepp.
    Spårsäkringssats efter sexuella övergrepp. Bild: Lars Hedelin, KA
1/2

Forensiskt analysteam på forensiska sektionen i Stockholm har funnits sedan 2006. Med utgångspunkt från teknisk bevisning identifierar gruppen möjliga seriebrott.

Sedan flera år tillbaka har gruppen även utvärderat sexualbrottsutredningar där det har kunnat konstateras brister i framför allt dokumentation och spårsäkring.

Efter att ha identifierat en rad brister i arbetet med att utreda sexualbrott tas det nu krafttag för att få ordning på utredningarna och få ärendena högre upp på dagordningen.

– Vi har i ett flertal studier och utvärderingar kunnat visa att det finns en stor förbättringspotential. Först efter att vi kunde förstå hur det såg ut och varför, kan vi förändra. Nu har vi data att utgå ifrån och det är en bra början, säger Martina Nilsson, strategisk forensisk koordinator i polisregion Stockholm.

Hon förklarar att utvärderingarna visat brist på aktiva förundersökningsbeslut och bristfällig dokumentation. I flera ärenden har man inte kunna utläsa var spårsäkringssatserna från målsägande och misstänkt förvarats. Lådan med material har kunnat förvaras på lokala förvaringsplatser som har varit svåra att lokalisera och förstå. Spårsäkringssatsen innehåller oftast tops samt blod- och urinprover. I många fall har spårsäkringen kanske gjorts men det har inte gått att utläsa i systemen var materialet har förvarats. Andra identifierade problem är att bevisvärdering sker för tidigt, att kunskapsnivån är för låg och att brottsplatsundersökningar ibland inte genomförs.

SEDAN APRIL 2018 finns nationella riktlinjer för spårsäkringssatser vid sexualbrott. Enligt de nya bestämmelserna är de forensiska sektionerna på polisen ansvariga för att spårsäkringssatserna hanteras på ett korrekt sätt hela vägen preskriptionstiden ut.

Martina förklarar att det finns en vinst i att vara transparent med informationen kring bristerna, och utvärderingarna som gjordes 2013, 2015 och 2017 visar att man i ungefär hälften av alla sexualbrott inte kunde urskilja var spårsäkringssatsen förvarades.

– Vi hoppas och tror att vi kan visa bättre siffror beträffande spårsäkringssatserna nu efter att den nationella riktlinjen för spårsäkringssatser trätt i kraft. I polisregion Stockholm har vi en funktion som kallas kontaktroll för spårsäkringssatser vid sexualbrott som ansvarar för hanteringen och dokumentationen av spåren. Kontaktrollen rådgör även med utredarna kring vilka spår som bör skickas på analys till NFC eller Rättsmedicinalverket, RMV. Men för att vidta fler tidiga åtgärder i förundersökningen krävs även ett arbete med att ändra attityder, normer och inställning till den här typen av brott.

– Det är även en resursfråga för dem som handlägger dessa brott. Allt detta tar tid att ändra, säger Alexandra Sjödin som är analytiker i Forensiskt analys team.

Det är en rad dystra siffror som visas upp. En av de mindre smickrande uppgifterna är den låga andelen genomförda brotts platsundersökningar eller sök med kriminalsökhund under första halvåret 2017 i polisregion Stockholm. Det skedde bara i drygt 16 procent av alla ärenden anmälda inom 72 timmar där penetration med penis skett av någon som inte var i nära relation med målsäganden.

När Martina och Alexandra fick höra att det fanns möjlighet att söka finansiering från polisens lokala omställningsmedel för ett utvecklingsprojekt tog de chansen. De lyckades och projektet, som startade förra året och fick namnet Sexualbrottsutredningar 2.0 – Förstå, förändra, förbättra, beviljades 1,4 miljoner kronor. Utvecklingsprojektet syftar just till att förändra och förbättra. Att omvandla utvecklingsområdet sexualbrott till förväntade samhällseffekter såsom förbättrade utredningsresultat, ökad samverkan samt förhöjd kompetens och status är huvudinriktningarna.

Exempel på aktiviteter under projektet är utbildningsinsatser, kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt att ta fram informationsmaterial. Projektgruppen består av sju personer, alla anställda på forensiska sektionen i Stockholm. Övriga som är knutna till projektet är andra polisanställda samt myndigheter och organisationer med olika erfarenheter och kunskaper som tillsammans utgör en referensgrupp.

PROJEKTGRUPPENS samt referensgruppens erfarenheter och kunskaper har samlats ihop till kunskapsdagar för anställda som kommer i kontakt med sexualbrott i sin yrkesroll i polisregion Stockholm. De första kunskapsdagarna ägde rum 4–6 februari och hade över 500 deltagare.

– Vi tar upp både mjuka och hårda frågor, såsom bemötande och attityder samt lagstiftning och kriminalteknik. Målet är att få mer robusta och rättssäkra förundersökningar, säger Martina Nilsson.

Förhoppningen är att det här ska vända till det bättre. Förutsättningar finns men det gäller att hela kedjan från början till slut hålls samman. Målet är att arbetet ska bli mer långsiktigt inom myndigheten.

Projektet fortgår till sista juni i år. Det planeras även för en större medvetandeinsats med plats för omkring 350 personer. Då kommer projektet att presenteras i sin helhet, och sexualbrott att belysas ur olika perspektiv.■

Text: Andreas Schander, KA-Öst
Foto: Lars Hedelin, KA

Fakta: Spårsäkringssats efter sexuella övergrepp

... har tagits fram för att i första hand underlätta för sjukvårdens hantering vid undersökning och spårsäkring, men även för att underlätta polisens efterföljande hantering av spårsäkringsprover i kitet. Spårsäkringssatsen innehåller instruktioner, spårsäkringsmaterial, provrör samt underlag för dokumentation.