Arkeologi i utredningar efter dödsfall

  • Forensisk arkeologi väntas framöver bli en del av den kriminaltekniska grundutbildningen.
    Forensisk arkeologi väntas framöver bli en del av den kriminaltekniska grundutbildningen. Bild: Sandra Holmberg
  • I polisregion Stockholm har antalet ärenden där metodik för forensisk arkeologi, forensisk antropologi eller osteologi använts ökat årligen.
    I polisregion Stockholm har antalet ärenden där metodik för forensisk arkeologi, forensisk antropologi eller osteologi använts ökat årligen. Bild: Polisen
  • Kroppen som hittades nedgrävd i Bålsta år 2010 grävdes fram och lyftes sedan
    Kroppen som hittades nedgrävd i Bålsta år 2010 grävdes fram och lyftes sedan upp på en platta. Bild: Polisen
  • Diagram över antal ärenden som hanterats med metodik från forensisk arkeologi, antropologi eller osteologi inom polisregion Stockholm 2015–2020.
    Diagram över antal ärenden som hanterats med metodik från forensisk arkeologi, antropologi eller osteologi inom polisregion Stockholm 2015–2020. Bild: Jörgen Knutsson, KA
1/4

För drygt tio år sedan hittades en ung man ihjälslagen och nedgrävd. Den händelsen bidrog till att forensisk arkeologi inom polisen tog fart. Sedan dess efterfrågas arkeologiska och osteologiska kunskaper allt oftare i brottsutredningar.

DEN UNGE MANNEN hade varit försvunnen i åtta månader när han hittades nedgrävd i ett skogsområde utanför Bålsta. Han hade utsatts för både kraftigt våld med hammarslag mot huvudet och strypningsförsök. Platsen där mannen hittades hade pekats ut av en av de två minderåriga pojkar som senare dömdes för mordet. De hade stämt träff som en del i en narkotikaaffär.

– Jag blev ditkallad för att bedöma om det var mänskliga ben som fanns på platsen, vilket jag bedömde att det också var. Vi grävde fram kroppen på ett noggrant och metodiskt vis och lade sedan en platta under kroppen och lyfte upp den. På så sätt kunde vi få med oss allt som behövdes för att fortsätta arbetet i lugn och ro på laboratoriet. Det visade sig senare att det var den försvunna 18-åringen som hittats, säger Zohra Linder Ben Salah, kriminaltekniker i polisregion Stockholm.

HON ÄR EN av flera kriminaltekniker Polismyndigheten som har en bakgrund inom arkeologi eller osteologi, alltså läran om människans förhistoria respektive läran om ryggradsdjurens skelett. Den särskilda specialistkompetensen kan komma till nytta vid flera olika scenarion, exempelvis vid utgrävningar, bedömning av om det är människoben eller djurben samt vid undersökning av kroppar efter bränder. Vissa delar gränsar till rättsmedicin, men särskiljs bland annat på så vis att osteologen är specialist på skelett och kan i större utsträckning bedöma skador på färska respektive gamla ben, uttala sig om vilka verktyg som skapat skador på ben samt bedöma hur gammalt benet är. Till skillnad från en rättsläkare arbetar osteologen inte med mjukdelar.

– Vi samarbetar ofta med rättsläkarna vid den rättsmedicinska obduktionen när mänskliga skelettlämningar anträffats. Det kan exempelvis vara när ett skelett hittats i skogen för att hjälpa till med en köns- och åldersbedömning. Vi kan också bistå i ärenden när kroppen är ansatt och eventuella skador inte längre syns i mjukdelarna, utan bara i skelettet. I de fallen avlägsnas eventuella mjukdelar så de rena skelettdelarna och skadorna kan undersökas i detalj säger kriminalteknikern Petra Molnar, som även hon har en bakgrund inom arkeologi och osteologi.

METODEN SOM ANVÄNDS för att ta hand om nedgrävda föremål eller kroppar i polisiära utredningar är till stor del densamma som används vid arkeologi.

– Den är väldigt snarlik men en skillnad är att vi i polisiära ärenden måste arbeta snabbare när det handlar om en kropp för att ta hänsyn till förruttnelseprocessen. Vi gräver ett tunt jordlager i taget och dokumenterar löpande och skapar ett koordinatsystem för alla fynd. Det är ett metodiskt arbete, säger Zohra Linder Ben Salah och fortsätter:

– När en gärningsperson gräver och sedan fyller igen marken rörs jorden runt och det kan ge viktig information om händelsen. Kan vi hitta spadavtryck eller ett skoavtryck mellan lagren? Eller andra fynd där det i efterhand kan vara viktigt att veta kronologi och när de olika fynden hamnade i jorden i förhållande till varandra.

Redan år 1991 startades arbetsgruppen för forensisk arkeologi, Affa, inom polisen. Syftet var att kriminaltekniker skulle få möjlighet att utbyta kunskap och erfarenhet samt utveckla det arkeologiska arbetet och metoden inom myndigheten. Gruppen har idag fem medlemmar som alla är kriminaltekniker med specialistkunskaper inom exempelvis arkeologi, osteologi eller identifiering av avlidna vid katastrofer, DVI.

– Det har hänt mycket på det här området genom åren, det är större förståelse idag. Brottsligheten blir grövre och det är inte alltid de inblandade är så vältaliga. Som jag ser det får vi då tillföra hårdvara till utredningen medan förhören är mjukvara. Det gör det förstås ännu viktigare att ta tillvara på alla möjligheter för att reda ut ett händelseförlopp, säger Lars-Olov Larsson, numera pensionerad kriminaltekniker men en av de som startade Affa 1991. I gruppen ingår även Carola Lindgren och Daniel Sundström.

DEN FORENSISKA ARKEOLOGIN är i dag förhållandevis väletablerad i bland annat USA och Storbritannien, men kompetensen blir allt mer efterfrågad också i Sverige. I region Stockholm har antalet ärenden där metodik för just forensisk arkeologi, forensisk antropologi eller osteologi använts ökat årligen – från enstaka ärenden för fem år sedan till 57 ärenden i fjol. Det vanligaste är ärenden där fynden har visat sig vara djurben.

På nationellt forensiskt centrum, NFC, arbetar Jesper Olsson som är nationellt ansvarig för ämnesområdet forensisk arkeologi inom polisen. I hans uppdrag ingår bland annat att utveckla metod och teori samt att ge ärendespecifika råd till utredare och förundersökningsledare.

– Vi måste bli ännu bättre på att nyttja de möjligheter som finns och anpassa dessa för kriminalteknik och brottsplatsarbete. Inom arkeologin har de kommit långt i användning av exempelvis fotogrammetri och data från laserskannrar, säger Jesper Olsson.

FÖRUTOM ATT VARA kriminaltekniker behjälpliga när det gäller undersökningar av utomhusbrottsplatser arbetar Affa just nu med att utveckla ett nationellt metodstöd för forensisk arkeologi, som bland annat ska klargöra hur arbete vid exempelvis nedgrävningar ska dokumenteras, hur materialet ska tas omhand samt vilken typ av utrustning och expertis som kan behövas. Arbetet är en del i att ackreditera polisens fältverksamhet. Inom en snar framtid väntas forensisk arkeologi också bli en del av den kriminaltekniska grundutbildningen, bland annat gällande praktisk metalldetektoranvändning och vissa grundläggande delar inom osteologi.

– Vi har utvecklat vårt arbete under ett antal år och vill inte att andra ska behöva börja om från början och uppfi nna hjulet på nytt. Vi vill sprida den kunskap som finns och att det ska bli bra och rättssäkra resultat. Arkeologin har väldigt mycket att bidra med, säger Petra Molnar.

I ett samarbete med nationellt forensiskt centrum undersöks möjligheterna att knyta specifika verktyg till skador i ben och brosk på avlidna.

– Det finns ett otroligt stort stöd för att nätverka, samarbeta och utveckla inom det här ämnet idag. I polisregion Stockholm har vi anställt flera civila kriminaltekniker i år och flera av dem har arkeologisk bakgrund, säger Petra Molnar.

VID EN KONFERENS i Danmark nyligen presenterades en ny metod för åldersbedömningar på skelett – alltså en bedömning av hur gammal en person var när den dog. Detta har tidigare varit både svårt och förenat med en hög felmarginal, men med den nya metoden uppges tillförlitligheten kunna bli så hög som 95 procent.

– Med traditionella metoder har det varit väldigt svårt att bedöma ålder vid dödstillfället. Det kan vara väldigt värdefullt att få ett smalt spann exempelvis om vi ska söka i registret över saknade och försvunna personer, säger Petra Molnar.

Ett uppmärksammat ärende där forensisk arkeologi blev betydelsefullt är ärendet med det nedskjutna militärflygplanet, DC 3:an. Planet försvann 1952 och hittades på Östersjöns botten och bärgades efter över 50 år.

– Vi gjorde en kriminalteknisk brottsplatsundersökning där vi använde forensiska arkeologiska och osteologiska metoder, bland annat för att hitta kvarlevor från besättningsmännen. Genom att frysa ner havsbotten kunde man lyfta upp stora block med lera för att vi skulle kunna göra undersökningarna ovanför ytan. Vi grävde lager för lager, vattensållade de sköra fynden och gjorde ett omfattande koordinatschema, säger Zohra Linder Ben Salah.

UNDER ARBETETS GÅNG hittades kvarlevor med ben och kläder. I en sko fanns en strumpa med en hel fot som bevarats i blåleran. I en plånbok hittades en vigselring.

– Det var viktigt att låta föremålen vara så orörda som möjligt för så fort vi flyttar på ett föremål och påverkar den kringliggande miljön sätter vi igång nedbrytningsprocessen. Vi tar koordinaterna men låter det annars vara så orört som möjligt tills det kan tvättas korrekt på laboratorium. I det här uppdraget var det ganska enkelt att osteologiskt bedöma, analysera och para ihop kroppsdelarna innan det fördes vidare till rättsmedicin, säger Zohra.

För att träna på äldre fynd har forensiska sektionen i polisregion Stockholm skapat en realistisk utgrävningsövning i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Stockholms universitet. Kriminalteknikerna har grävt ned griskadaver och olika föremål som exempelvis kläder, vapen och id-handlingar för att möjliggöra utgrävningar i utbildningssyfte. Den första kursen arrangerades för tio år sedan och fler grisar finns nedgrävda för framtida övningar.

– Vi vill optimera undersökningsmetoddiken för att kunna gräva fram nedgrävda kroppar och föremål utan att förstöra något, säger Zohra Linder Ben Salah.■

Tidslinje – Kroppens nedbrytning

Text: Viktor Högberg
Foto: Sandra Holmberg och Jörgen Knutsson, Polisen.

Fakta: Forensisk arkeologi

Forensisk arkeologi är en disciplin inom forensiken där arkeologiska metoder, teorier och tekniker tillämpas i en rättslig kontext, exempelvis för att lokalisera, dokumentera och förklara fynd och mönster på en brottsplats.

Forensisk arkeologi växte fram från 1970-talet och framåt när arkeologer involverades i utredningar av massmord och folkmord i bland annat Argentina, Rwanda, Kosovo, Serbien och Irak.

Begreppsförklaring:

  • Kriminologi: det vetenskapliga studiet av brottsligheten. 
  • Arkeologi: läran om människans förhistoria. 
  • Osteologi: läran om ryggradsdjurens skelett. 
  • Forensisk antropologi: studien om människans skelett i rättsliga sammanhang.
  • Tafonomi: läran om kvarlevornas historia.